Alternativkostnad i tid för aktiesparande

I ett tidigare inlägg jämförde jag några indexfonder med Avanzaspararnas avkastning och kom då in på alternativkostnaden för investeringar; om man underpresterar indexfonder så blir det följdaktligen en alternativkostnad för sina investeringar. Samma sak gäller egentligen också den tid som man lägger ned på investeringarna. Om man underpresterar index, så kostar det både tid och pengar i form om respektive alternativkostnad. Självklart så kan man inte på ett precist sätt säga vad alternativkostnaden är för en aktivitet, speciellt när det gäller tid. Och det blir ju en smula tråkigt om allt ska vara rationellt och kvantifierbart. Men jag ser ett värde i att ha det i bakhuvudet när man försöker prioritera och utvärdera sig själv.

Givetvis så lär man sig nya saker när man investerar i aktier, men det primära målet är väl att tjäna pengar? För mig personligen så har jag rätt begränsad nytta i min yrkesroll av det som jag lärt mig om eknomi, investeringar och företagande efter att jag börjat intresserar mig för aktier. Men visst har det varit kul och givande att lära sig nya saker. Men om man lägger ned t.ex. 20-30 timmar i månaden på investeringar (läsa rapporter, följa finansmedia, göra bolagsanalyser, etc.), och man samtidigt prestera som index eller sämre, är det då värt det? Kunde man gjort något mer produktivt eller givande istället? Lärt sig nya saker som kan hjälpa i karriären, jobbat mer, varit med familj och vänner mer, eller samlat tomburkar?

Jag tror att det finns en poäng att hålla sig lite uppdaterad om vad som sker inom aktievärlden och då och då även lära sig lite nya saker, få nya infallsvinklar och bli utmanad när det gäller sina åsikter. Men för min del gäller det att väga det mot andra saker i livet. Speciellt efter att jag blev förälder så har jag konfronterats med faktumet att tiden man har är begränsad och man behöver sålla och prioritera. Det är ett skälen till att jag håller mig till indexfonder, tillsammans med det faktum att jag inte tror att jag kommer att överavkasta mot index på lång sikt. 

Tankar om allokering

Om man ska designa en portfölj med till exempel indexfonder så ställs man ovillkorligen inför frågan: Hur ska man allokera? Detta är såklart kopplat till sin egen situation; tidshorisont, riskvilja, och engagemang etc. Att bestämma allokering är en smula snårigt tycker jag och det finns många olika förslag och strategier för hur man kan tänka.
Man kan självklart titta bakåt i tiden och se hur olika alternativ har presterar, se till exempel Portfoliocharts för olika alternativ. Jag är dock osäker på om man ska lägga ned så mycket tid på detta titta på historien. Jag tror att det är viktigare att hitta en mix som passar en själv, allt för att rent psykologiskt klara av att investera långsiktigt och hålla fast vid sin portfölj.

Så gör jag
Själv spara jag på lång sikt (minst 15 år) och väljer därför en portfölj med 100  % aktier (15 % Avanza Zero och 85 % Länsförsäkringar Global) . Mina resonemang till att välja denna går ut på att ha en stor del internationellt och sen en bit Sverige så att de största innehaven för de svenska aktierna ligger i paritet med de internationella. Detta är lite taget ur luften, men tanken är att detta är en allokering som jag kan hålla fast vid under en väldigt lång tid.

Några andra alternativ
Den så kallade soffpotatisportföljen, är till exempel en klassiker. Den har 60% aktier och 40% räntor. Man kan alltså konstruera denna med bara två fonder om man vill.
Burton Malkiel, förordar i den i min upplaga av A Random walk down Wall Street från 2012 följande portfölj för någon som är i 20-års åldern: 70 % Aktier, 15 % obligationer, 10 % fastigheter, 5 % kontanter. Värt att nämna att Malkiel har ändrat en del under åren i allokeringen som han föreslår. Detta är kanske ganska väntat, till exempel räntan har ju varierat stark under perioden 1990-idag.
Avanzas portföljgenerator spottar ur sig följande allokering för den mest långsiktiga portföljen: 30 % Global, 25 % Tillväxt, 10 % Europa, 25 % Sverige, 10 % Långa räntor. Oklart dock hur man kommit fram till dessa siffror.

Tillväxtmarknader? 
Tillväxtmarknader är ibland på tapeten, till exempel när jag började investera (2010) var de rätt så heta. Sedan några år senare så var dem iskalla. Jag tror att man ibland missleds av namnet, "tillväxtmarknader". Det låter ju så bra, det växer ju! Det borde bli en bra investering? Till exempel Malkiel propagerar för en ganska betydande vikt i Kina. Även Avanzas portföljgenerator alternativ har en betydande del i tillväxtmarknader (25 %). Men jag håller mig i från tillväxtmarknader, förutom de fåtal procent som ingår i Länsförsäkringars globalfond.
Ett argument för detta är att det inte finns någon korrelation mellan tillväxt i ett lands BNP och överavkastning för dess börs, se till exempel här.
Ett annat argument emot är att det helt enkelt är lite dyrare att investera i tillväxtmarknader än globala och svenska indexfonder, när man tittar på fondavgifter för indexfonder.
Vidare så är lite färgad av mina egna personliga erfarenheter från möten med personer från olika tillväxtländer. Jag tror att om man växt upp under ett totalitärt statsskick som undertrycker befolkningen så hämmar det kreativitet och ifrågasättande, vilket i sin tur hämmar förmågan att analysera och utveckla i näringslivet. Kort sagt så tror inte att Kina kommer att totalt ta över världen och att det inte är nödvändigt att ha en stor vikt av sina aktier investerade i kinesiska bolag. Jag tror att västvärlden kommer att stå sig stark i framtiden också och att företagen här kommer att klara sig bra på den globala marknaden. Ett demokratiskt samhälle med förhållandevis låg korruption tror jag är bra för företagandet vilket sen i sin tur gynnar avkastningen på aktiemarknaden.

Slutord

Jag tror att enkelhet är nyckeln vid valet av allokering. Att hitta en mix som man är bekväm med och sen hålla fast vid den. Och jag menar verkligen hålla fast. Inte lockas av marknader/länder som presterat bra den senaste tiden, eftersom långsiktiga avkastningen i regel oscillerar runt ett medelvärde så brukar en bra avkastning följas av en mindre bra avkastning. Samtidigt är det svårt att tajma dessa svängningar så det är bäst att låta bli och helt enkelt surra sig vid masten när det gäller allokeringen.
Självklart kommer man troligen att ändra i portföljen över tid, till exempel om man behöver en del under pensionen och därför minskar aktieexponeringen, men detta bör nog ske väldigt sällan.

En indexinvesterares frestelser

Min övergång till en mer renodlad indexinvesterare tycker jag har gått bra och jag har till exempel  inte loggat in på min depå på mer än en månad. Jag skrev lite om risker tidigare för strukturera upp och försöka kontrollera hur jag hanterar dessa. Men ytterligare en risk för en indexinvesterare är att man börjar glida över och kanske fundera på att investera i enskilda aktier. Ibland så märker jag att det finns små små impulser att kanske läsa på om olika bolag. Det har inte varit någon risk att jag hittat på något dumt, men det är nog klokt att försöka mota Olle i grind. Framförallt gäller detta när jag läser finanstwitter och finansbloggar. Jag läser färre bloggar efter att jag börjat blogga själv, men följer ändå ett antal fortfarande. Kanske är det mest rationellt att dra med ännu mer? Men ger ju samtidigt en viss förkovring och underhållning, och i vissa fall material för blogginlägg.

De senaste veckorna har jag fått några infall och tittade på lite bolagsrapporter. Jag läste Fenix Outdoors och Bahnhofs kvartalsrapporter eftersom jag var lite nyfiken på hur det går för dem. Det behöver förstås inte direkt vara något dåligt, jag äger ju fortfarande aktier i dessa bolag i min "sovande" aktieportfölj. Men borde man läsa kvartalsrapporter som i indexinvesterare? Nej, egentligen inte tror jag. Fast det är nog ingen fara så länge det inte leder till planer och tankar att börja investera aktivt igen. Det behövs kanske några kontrollfrågor för att undvika att man faller in gamla vanor?

Kontrollfrågor för en indexinvesterare som får en impuls att köpa enskilda aktier:

• Bedömer du att sannolikheten är >75 % för att den aktie du vill köpa kommer att slå index långsiktigt?
• Har du den tid som krävs för att följa företaget och branschen den verkar i?
• Vet du något som investerarkollektivet inte vet om aktien som gör att du är säker på att prissättningen är attraktiv?
• Kommer investeringsidéen från något annat än Twitter eller valfritt Buffettcitat?

Om du har svarat ja på alla frågorna, vänta en vecka och svara igen. Om svaren fortfarande är unisont positiva: be din bank att plombera din depå i tio år, så att inga inloggningar är möjliga under denna tid.

Detta kanske är något drastiskt, till och med John Bogle föreslår att man kan tillåta sig att investera en mindre del av portföljen i enskilda aktier (5 %), som Sensim Steps skriver på sin blogg. Jag vet inte om det skulle fungera för mig, jag tror att det kan vara svårt att hålla det på en så låg del av portföljen när man väl håller på.

Finns det en risk att indexfonder blir för populära?

Jag har några gånger sett att folk oroat sig för, eller kritiserar, indexfonder för att de kan bli för populära. För om i princip all handel sker genom indexfonderna så sker all handel bara mekaniskt efter börsvärde, och detta skulle skapa väldigt konstiga svängningar på aktiemarknaden. Jag håller med om detta, men frågan är om vi är nära en sådan situation idag? Och riskerar den att uppkomma i framtiden?

Så ser det ut idag

Indexfonder utgör ca 15 % av svenskarnas aktiefonder, vilket motsvarar ca 86 miljarder kronor (källa: Fondbolagens förening). Till detta tillkommer ETF:er som följer index, så vi säger 100 miljarder totalt. Det utländska ägande på börsen är ca. 40% (källa: SCBs aktieägarstatistik). Totala börsvärdet på Nasdaq OMX är ca. 6220 miljarder, så det utländska ägandet är således värt 2492 miljarder. Om vi antar att detta också är indexerat till 15 % så hamnar vi på att totalt 474 miljarder i indexfonder eller index ETF:er. Detta motsvara ca. 8 % av värdet på Nasdaq OMX. 

Omsättningshastigheten för en indexfond är ca. 5-10 %. Detta resulterar i att omsättningen för indexfonder, om man räknar med 10% omsättningshastighet, på 47,4 miljarder per år. Om man jämför detta med omsättningen totalt på Nasdaq OMX (ca. 4000 miljarder per år), så resulterar det i att indexfonderna står för ca. 1 % av omsättningen på börsen. 

Framtiden?

Indexfondernas andel av fondsparandet har ökar för varje år med ca. 1.5 procentenheter sedan 2010 (Fondbolagens förening). Om man extrapolerar detta 10 år framåt så utgör alltså indexfonderna för 30 % av den totala fondförmögenheten, och då omkring 2 % av omsättningen på börsen (allt annat lika som i beräkningarna ovan).  

Mina tankar och slutsatser

Mina uppskattningar ovan för indexfondernas del av totalt börsvärde och omsättning visar att de utgör en ganska liten del av marknaden, speciellt om man ser på omsättning. Givetvis så kan indexfonder och index-ETF:er ge upphov till märkliga rörelser på aktiemarknaden ibland. Till exempel om en jättelik ETF ska gå ur en position som är väldigt liten/illikvid aktie så gissar jag att man kan handla ned aktien rejält. Och vid en panikutförsäljning så kan fallet eventuellt förstärkas av att investerare säljer "hela" marknaden på en gång. Så indexfonder kan bidra till att göra marknaden lite mindre effektiv, vilket även verkar ha delvis hänt i USA. Men om den verkligen var ineffektiv, så borde aktiva investerare och fondförvaltare kunna kapitalisera på detta i en mer och mer omfattande utsträckning. Det finns dock inga tecken på detta som jag har sett, se till exempel mitt senaste inlägg om Avanzakunders avkastning. 

Burton Malkiel nämner att han inte kommer börjar oroa sig förrän 95 % av marknaden består av indexfonder (nu ca. 30 % i USA). Lyssna här från ca 63.30. Han menar att det är självreglerande, att investerare snabbt kommer att kapitalisera och på ett effektivt sätt utnyttja eventuella effekter för stora indexfonder. Om indexfonder gör marknaden ineffektiv, så kommer alltså folk att komma in på marknaden och göra den mer effektiv igen. Dock måste man påpeka att Malkel har ett finger i indexfondsyltburken. Han är knuten till Wealthfront, en robot-indexinvesteringstjänst. Och han har ett förflutet på Vanguard, 

En annan kritik som jag hört är att indexfonder inte investerar i IPO:er, och därför skulle tillförandet av nytt riskkapital få problem om indexfonderna dominerar totalt. Givetvis skulle det vara problematiskt om ingen skulle vilja investera i IPO:er, men jag tror att vi är mycket långt ifrån en sån situation, speciellt om man tittar på intresset för IPO:er idag på Stockholmsbörsen. 

Ytterligare en kritik mot indexfonder är att de snyltar på den aktiva förvaltningen. Indexfonderna fungerar för att det finns andra som spenderar hela dagarna med att analyser aktier och försöker hitta ett korrekt pris på dessa, och reagerar på nyheter och justerar aktiepriser utifrån dessa. Visst stämmer detta, och jag tycker att man kan se på det faktum att indexfonder fungerar som en manifestation på att marknaden är ganska effektiv. Men jag har svårt att förstå kritiken; alla har ett fritt val för hur de väljer att investera och tycker man att indexfonder snyltar för mycket så kan man helt enkelt också investera i indexfonder.

För att summera så är jag inte orolig för att indexfonder är för populära idag, eller att de skulle bli detta i framtiden.

Aktiesparande - en dyr hobby?

Detta inlägg kan ses lite som en fortsättning på Lundaluppens blogginlägg från 2013 där han jämför Avanzakundernas avkastning med SIXRX. Då såg det inte så bra ut för Avanzakunderna. Nu har det gått några år sen dess och jag tänkte ta tillfället i akt att uppdatera hur det har gått. Jag jämför med Avanzakundernas avkastning med två olika indexfonder, en global och en svensk. Information om Avanzakundernas avkastning kommer från Avanzas årsredovisningar och är ett genomsnitt viktat efter kapital, alltså spelar de sparare med större kapital en viktigare roll för slutresultatet.

Jag vill poängtera att jag på intet sätt vill hänga ut vare sig Avanza eller deras sparare i det här inlägget. Att jag använder Avanza som exempel är att dem, mig veterligen, är de enda som redovisar sina kunders avkastning. Jag gissar att det ser liknande ut för vilken annan bank som helst.

År	Avanza- kunder	Avanza Zero	Danske Invest Global Index
2016	6 %	9 %	21 %
2015	16 %	2 %	3 %
2014	8 %	14 %	29 %
2013	17 %	25 %	21 %
2012	8 %	16 %	4 %
2011	-16 %	-12 %	-2 %
2010	16 %	25 %	7 %
2009	43 %	50 %	19 %
2008	-36 %	-36 %	-19 %
Ack.	63 %	93 %	83 %
Snitt/år	6,9 %	10,3 %	9,2 %
Standard- avvikelse	22,9 %	24,4 %	14,8 %

Självklart är några brasklappar på sin plats här. Avanzakunderna har säkerligen en del av sina pengar investerat på annat håll än i aktier, i t.ex. sparkonto och räntefonder, så jämförelsen med aktieindexfonder haltar en smula. Men av Avanzas årsredovisning att döma är bara en liten del, ca <5% på sparkonto. Dessutom så ser man på svängningarna i avkastning att en klar majoritet har investerats i aktier. Men det vore helt klart intressant att se mer detaljerad statistik, t.ex. medianavkastningen för Avanzakunderna.

Dessa siffror för Avanzakunder är jämförbara med fondsparares avkastning i USA. Dalbar ger varje år ut en uttömmande rapport om fondsparares avkastning. Till exempel så har fondsparare i aktiefonder fått en avkastning på 4,7 % per år i snitt över de senaste 20 åren, jämfört med S&P 500 på 8.2 %. Alltså väldigt liknande siffror som man får när man jämför Avanzakunderna med de olika indexalternativen i tabellen ovan. Dalbar slår fast att investerarnas psykologi är den största bidragande orsaken till den lägre avkastningen, följt av avgifter. Under dessa psykologiska orsaker hittar vi tendensen att köpa dyrt och sälja billigt, samt att hoppa ur marknaden under ett större ras och att inte gå inte igen förrän långt efter det har vänt. Om man tittar på Fondbolagens förenings årsrapport (sid 6) så kan man möjligen se samma tendenser för svenska sparare. Det har skett stora utflöden ur aktivt förvaltade fonder 2011 och 2015, som inte balanseras upp av inflödet i indexfonder. Dessa år har även inneburit de största börsnedgångar de senaste åren. Självklart kan det betyda att spararna dragit sig ur innan nedgången, men att döma av Avanzakunderna så antar jag att man går ur efter att börsen gått ned en hel del, och sen dröjt med att komma tillbaka. Precis som för de amerikanska fondspararna.

Alternativkostnad - ett räkneexempel

Om man tar snittstorleken på kontot för en kund hos Avanza (ca. 410 000 kr) och multiplicerar med den procentsats som kunderna underpresterar ett lämpligt index så får man fram alternativkostnaden för att investera aktivt och inte använda en indexfond.
Om man räknar med att man underpresterar med 2 %, vilket är något lägre än skillnaden mellan Avanzakunderna och indexfonderna i tabellen ovan, så landar man på en alternativkostnad om ca. 8000 kr per år.
För en avkastning för index på 7 % och på portföljen på 5 % så blir alternativkostnaden över en tioårsperiod ca. 138 000 kr.
Givetvis är detta ett grovt tillyxat exempel, men jag tycker att det kan vara en nyttig räkneövning för att exemplifiera alternativkostnaden för att underprestera mot index.

Slutord

Man kan såklart investera aktivt i aktier och fonder under några år och sen utvärdera hur det har gått. Men eftersom man vet svaret på hur man presterar först i efterhand så riskerar det att det blir ett dyrt experiment. Dessutom har man, som det visas ovan, oddsen emot sig när det gäller att överprestera. Givetvis behöver inte lämpligt index vara en korrekt måttstock, man kanske investerar på lite kortare sikt och drar därför ned risken genom att t.ex. inkludera räntebärande papper i portföljen. Men för det stora flertalet tror jag att index är relevant eftersom det är så enkelt och billigt att replikera, och många investerar på lång sikt (pension).

En del säger att det är så kul att investera i aktier, så de skulle inte vilja gå över till indexfonder. Jag har delvis förståelse för detta. Jag tycker själv att det är kul att läsa på om bolag och jag kan till och med få en liten kick när jag köper en aktie och den sedan stiger i värde. Men, det riskerar att vara en dyr hobby, som jag förklarar ovan med räkneexemplen. Visst är själva kunskaperna som man förvärvar om ekonomi, branscher och företagande värdefulla, men hur många skulle svara ja på den här frågan: "Vill du betala 8000 kr per år för att investera i aktier?"

Riskhantering vid investeringar på aktiemarknaden

Man läser ofta påståenden som "investera utifrån din risknivå", "för bättre avkastning - ta mer risk". Men hur ska man ta risk, och hur känner man sin risknivå? För mig är temat risk komplext, och det gäller även inom investeringar.

En vanlig definition av risk som man möter är:

"Risk är ett mått på hur värdet varierar, ju större svängningar i fondens värde desto större risk"

Samma tänk som detta finns även för aktier.
Hur mycket en investering fluktuerar i pris säger kanske något om det inneboende risken, men att definiera risk utifrån hur värdet svänger tycker jag är en intellektuell förolämpning.

Så här skriver Charles Ellis i Winning the losers game :

"Risk is a function of unacceptable permanent loss"

Nu börjar det likna något tycker jag; oacceptabla permanenta förluster är ju självklart något som man vill undvika. Här tänker jag mig att man menar t.ex. investeringar i teknologiaktier år 2000, företag som Eniro och Enron eller något annat valfritt företag som kollapsat. Vidare kan det kanske också vara paniksäljningar av aktier hösten 2008.
Men hur ska jag agera för att undvika dessa permanenta förluster? Och hur ska jag hitta min risknivå? Det tänkte jag behandla i detta inlägg genom att försöka bryta upp risk i olika, ganska konkreta kategorier, och kommentera hur jag hanterar dessa.

Bolagsrisker

Vid investering i aktier finns det alltid en risk att företaget som man investerar i presterar riktigt dåligt, vilket gör att aktiekursen faller. För mig är svaret enkelt här hur jag hanterar denna risk: diversifiering. Genom att äga indexfonder som investerar i flertalet aktier minskar påverkan på portföljen om ett av innehaven fullständigt skulle haverera. Detta har beskrivits som den enda gratislunchen när det gäller aktieinvesteringar, med den baksidan att man inte kan överprestera index.
Andra tycker annorlunda och förespråkar ett fåtal innehav i portföljen (se t.ex. Snåljåpen, Finanstankar) och det kan kanske vara klokt att koncentrera antal bolag om man satsar på att överprestera jämfört med aktiemarknaden. Men min tanke är att man då samtidig också riskerar att underprestera densamma. Självklart kan man vara skicklig och överprestera över tid, men man har facit på hur det gick först i efterhand och i en koncentrerad portfölj krävs endast att ett fåtal investeringar går riktigt dåligt för att det ska påverka totalresultatet signifikant. Min egen historik har fått mig att dra slutsatsen att jag bör hålla mig till indexfonder.

Marknadsrisk

Detta relaterar till det som jag skrev i början av inlägget: marknadens rörelser. Jag tror att om man ska uppnå en långsiktigt bra avkastning så är marknadens rörelser en risk som man måste bära och klara av.
Mitt antagande är att aktiemarknaden kan ge en överavkastning gentemot inflation över lång tid (>20 år). Det finns tidsperioder historiskt på 10-15 år där aktiemarknaden inte har överträffat inflationen, vilket understryker nödvändigheten av en långsiktig placeringshorisont. 

Alternativkostnaden att stå utanför aktiemarknaden

På sikt gröper inflationen ur värdet på pengarna. Om man vill behålla eller öka köpkraften på dessa så måste man placera dem så att dem ökar i värde. Det gäller alltså att hitta en optimal form av sparande som fungerar för en själv personligen och för mig har jag valt att exponera en del av mitt kapital långsiktigt på aktiemarknaden.

Så gör jag: jag har en rejäl buffert som gör att jag känner mig trygg och jag tror inte att jag kommer att behöva pengarna i portföljen under de närmaste 20 åren, minst. Den relativt stora bufferten är självklart behäftad med en alternativkostnad - en mindre buffert skulle ge en större portfölj och troligen ett större kapital på sikt. Men för tryggheten och nattsömnen skull är jag beredd att bära alternativkostnaden att en del pengar som just nu avkastar ca. 0.8 %. 

Extremt högt värderad aktiemarknad

Att tajma marknaden tror jag är extremt svårt att göra under längre perioder, därför är min målsättning att alltid vara 100 % exponerad mot aktiemarknaden. Men, vad händer om börsen av någon anledning blir extremt högt värderad, vilket ger en risk för ett kraftigt börsfall som i sin tur ger negativa psykologiska effekter. 

Först och främst måste man fråga sig: vad är en extremt övervärderad börs? Jag kan inte ge något riktigt svar. Självklart kan man gå tillbaka historiskt och peka på ögonblick där värderingarna, i efterhand, var helt fel. Men att förutsäga en övervärderad marknad är något helt annat. Här finns några intressanta alster om svårigheten att bedöma värderingen på marknaden och agera utifrån detta för att tajma sina investeringar:

Andrew Hallam skriver en artikel om att det är klokare att investera idag är jämför med att försöka vänta på ett gynnsammare läge.

Aktiefokus går igenom några värderingskriterier för aktiemarknaden baserat på nyckeltal relaterade till Benjamin Graham.

Larry Swedroe sammanfattar forskningsartiklar som visar svårigheten att utifrån olika nyckeltal förutsäga aktiemarknadens avkastning.

Så gör jag: jag har som målsättning att inte följa en massa makrostatistik och nyckeltal. När jag läser om detta tenderar jag att bli pessimistisk och börjar fundera på att minska andel aktier i portföljen Jag tänker mig att jag i samband med årsgenomgången av portföljen eventuellt tittar på P/E-talet för de två indexfonder som jag är investerad, och om det verkar riktigt högt, säg 30?, så läser jag på mer om värderingen.

Bubblor

Burton Malkiel skriver mycket pedagogiskt i A random walk down Wall Street om olika historiska bubblor, t.ex. tulpanlökar, Japanska fastigheter på 80-talet, och IT-bubblan vid millennieskiftet. Dessa skapade stora, permanenta förluster för många investerare. Frågan är hur sannolikhet att man själv kan förutsäga, och agera korrekt, för att undvika framtida bubblor?

Jag har, utan någon vidare framgång (milt uttryckt), i cirka tio års tid förutspått att det finns en bobubbla i Sverige. Detta misslyckande har gjort mig ödmjuk när det gäller att förutsäga framtiden, och jag inser att det inte lönar sig att försöka lägga mycket tid på detta. Men jag vill ändå begränsa risken vid en eventuell finansiell kris i Sverige har därför 15 % i svensk aktiefond och 85 % i global aktiefond .
Trots svårigheterna så anser jag att man måste hålla ett visst öga på eventuella bubblor. En viktig punkt kan vara att diversifiera sitt informationsintag så att man inte bara läser personer som stryker en medhårs. 

Psykologiska effekter som gör att man säljer billig och köper dyrt

Det finns en risk att man dras med i olika trender och hausser på aktiemarknaden. Här kan en uttalad, nedskriven portföljstrategi ett sätt att lägga band på sina känslor. Jag tänker att den här bloggen är ett verktyg för mig att strukturera mig och förbättra min disciplin. Ett sätt att alltid vara 100% exponerad mot aktiemarknaden.
Det är viktigt att inse att man själv troligtvis har ganska dåliga odds när det gäller att tajma marknaden. Jag säger inte att marknaden är 100 % effektiv, men frågan är om du är effektivare än marknaden?

Att begränsa antalet observationer av portföljen tycker jag är klokt, då kan marknadens volatilitet upplevas som mindre. Logga in på depån max en gång i månaden eller något sådant, kanske bara en gång per år om man är 100% i indexfonder?

Slutord

Det här inlägget mynnade ut i en sorts genomgång för att uppskatta min risknivå och hur jag hanterar olika risker. Jag skriver uppskatta, eftersom det är först i efterhand när sin risktålighet prövats i skarpt läge som man vet sin egentliga nivå. Men man kan skaffa sig kunskaper om aktiemarknaden, konkretisera olika risker och följa upp dessa. Att ha rimliga förväntningar på avkastningen från aktiemarknaden och proaktivt försöka dra ned de risker som man inte bedömer att man kan bära, tror jag är bra idéer. Då kan man ta bättre beslut för sina investeringar. 

Mitt tips: bygg upp en checklista liknande ovan och skriv ned tankarna och återkom en gång per år till listan, titta igenom den och komplettera eventuellt.

Sparmål och portföljen

Sparmål

Jag sparar för ekonomisk trygghet på lång sikt. Just nu trivs jag väldigt bra med mitt jobb och har inte som mål att gå i pension tidigt. Men jag har också en del projekt och hobbies som jag i framtiden möjligen skulle vilja ägna mer tid åt. Därför är möjligheten att i perioder gå ned i arbetstid och göra något som inte ger så mycket inkomst något som jag funderat på, om möjligheten skulle ges. Sen ser jag det som ett klart plus som förbättrar livskvaliteten om man inte behöver oroa sig så mycket för privatekonomin, genom att man har marginaler och en rejäl slant sparad.

Portföljen 

För mig är det viktigt att ha en rejäl buffert innan jag kan investera i aktier och fonder. Annars hade jag inte känt mig trygg att investera på börsen. Jag har kortsiktigt sparande på konton med insättningsgaranti och en buffert på ca. 2/3 av en årslön. 

Indexfonder (70% av portföljen)

Avanza Zero, ca 15 %

Länsförsäkringar Global Indexnära,  ca. 85 %

Allt nysparande går in i ovanstående fonder, med samma viktning.

Jag har inga räntefonder. Anledningen är dels att min sparhorisont är lång >20 år (troligen i storleksordningen 40 år), vilket gör att räntor med största sannolikhet skulle sänka avkastningen. 

Att bestämma hur man ska allokera i portföljen är inte helt lätt. Min ansats som jag gjort baseras på min uppfattning av vilken risk jag är beredd att ta, både med avseende på avkastning (jag vill replikera börsens avkastning i den mån det går) och med avseende på volatilitet och svarta svanar (t.ex. bobubbla i Sverige). Jag har valt 15 % i Avanza Zero. Självklart är många av innehaven i fonden exportbolag med ganska lite affärer i Sverige, men bankerna är ett undantag. Det är absolut inte så att jag inte tror på Avanza Zero på lång sikt, utan det är den möjliga samvarierade risken mellan (bank)kris i Sverige och svårigheter i privatekonomin som jag vill hålla nere. Därför har jag tonvikten mot bred internationell exponering.
Nedan följer de tio största innehaven i portföljen som beskrivs ovan.

Nordea: 1.7 %

H&M 1.7 %

Apple 1.5 %

Microsoft 1.1 %
Handelsbanken 1.0 %
Swedbank 1.0 %
Atlas Copco 1.0 %
Exxon Mobil 0.9 %
SEB 0.9 %
Assa Abloy 0.8 %
Johnson & Johnson 0.8 %

Se mer information om portföljen här genom Morningstars portföljgenerator. 

Jag tror inte att det är så så viktigt att följa alla detaljer i det som presenteras i Morningstars information i länken, men det kan vara en hjälp att bestämma en allokering som man tycker är rimlig. 

Men att kolla fördelningen av de största innehaven en gång per år är nog klokt ändå. Om ett innehav blir extremt dominerande (tänk Ericsson under IT-bubblan), så kan det vara en risk för portföljen. Fast då måste man också ha en plan för hur man agerar när ett innehav plötsligt dominerar totalt i vikten i index (återkommer med tankar om detta).

Aktier (30% av portföljen)

Som jag nämnde i tidigare inlägg är detta inget som jag tänker göra nya inköp till, utan jag lämnar det som det är och låter aktiernas vikt i portföljen minska allteftersom nysparandet går till indexfonder. 

Obs! Detta är absolut inga köprekommendationer av nedanstående aktier!

Lundbergföretagen

Atlas Copco

Castellum

Bahnhof

Fenix Outdoor

Kopparbergs Bryggerier

AQ Group 

Markel 

Brookfield Asset Management

Medtronic

Traction 

Hafslund

Slutord

Jag tror framförallt att det är viktigt att man håller fast vid sin allokering när man väl bestämt sig och rebalanserar viktningen mellan fonderna då och då, förslagsvis årligen. Att ändra viktningen hit och dit baserad på förutsägelser av aktiemarknaden tror jag är en farlig väg att gå. Man kan då riskera att köpa dyrt och sälja billigt om man t.ex. dras med i en hausse av en viss del av aktiemarknaden.
När det gäller min allokering så har jag haft några andra alternativ som jag bollat med. Till exempel ETF:er istället för indexfonder. ETF:ernas förvaltningsavgift är lägre, men kostnader för spread, valutaväxling och courtage tillkommer. Därför kan kostnaderna bli högre för ETF:erna jämfört med indexfonderna om man rebalanserar då och då (återkommer med räkneexempel i framtida inlägg).
Jag har ingen exponering mot småbolag i indexfonderna. Är dock osäker på om jag kommer att ta in någon sådan exponering. Jag trivs med enkelheten med två fonder.

Hur ser ni på allokering i en indexportfölj?

Välkomna till en blogg om indexinvesteringar

I den här bloggen tänkte jag skriva om mina investeringar i indexfonder. Mitt syfte med bloggen är att utveckla mig själv som investerare genom att skriva ned och följa upp mina investeringar och strategi på ett strukturerat sätt. Jag är en ingenjör i 30-års åldern men jag tänker inte skriva så mycket om mig själv som person, eftersom att jag inte tycker att det skulle tillföra bloggen särskilt mycket.

Varför indexfonder?

Jag tilltalas av tanken att sparar regelbundet, sprida riskerna genom diversifiering, se över investeringarna någon gång per år och rätta till balansen mellan och inom tillgångsslag. Detta är generellt sett enkelt och tideffektivt, och det har även visat sig svårt att överprestera gentemot denna strategi över längre tidsperioder. 

Varför blogga om indexfonder?
Det finns mycket akademiska skrifter och hemsidor som förklarar och rekommenderar indexfonder. Men jag vill först och främst ge det en mer personlig och psykologisk vinkel. Sedan kommer jag även också ta upp indexfonder ur ett bredare perspektiv ibland. 

På ett basalt, praktiskt plan så är indexinvesteringar lätta att starta och administrera. Därför kan det kanske ses som en paradox att blogga om något som är så simpelt. Men jag upplever inte att det är så lätt att utföra strategin konsekvent under en längre period. Ibland benämns indexinvestering som passiv investering. Enligt min mening stämmer detta inte. Först och främst så är ett aktieindex viktat efter börsvärde (den formen av indexfonder som är absolut vanligast) ett aktivt val och en högst mänsklig konstruktion. Sedan måste man bestämma allokering när gäller tillgångsslag, och vilka investeringar man göra inom dessa. Man måste alltså göra en rad aktiva val som indexinvesterare. Jag kommer att återkomma med inlägg om detta.

Dessutom så finns det ett antal aspekter av mer psykologisk natur. Man kan frestas att på olika sätt försöka optimera strategin och även tajma marknaden. Sedan kan man påverkas av olika yttre faktorer såsom det allmänna sentimentet på börsen och värdering av densamma. Jag hoppas att jag kan utnyttja bloggen som ett verktyg för självrannsakan och analys kring de psykologiska aspekterna att vara indexinvesterare.

Jag tilltalas även av tanken att gå från konsument till producent av aktiebloggar. Det finns många intressanta bloggar, men jag tycker att jag lägger ned för mycket tid på att virra runt bland diverse aktiebloggar.

En annan bidragande orsak till att jag kom igång med bloggen var ett julinlägg från bloggaren Lundaluppen där hans skrev:

"Indexina

Ett julskämt, indexinvestering är otroligt trist, det finns absolut ingen som bloggar om det."

Då fick jag idén av att också publicera det som jag börjat skriva och strukturera kring mina egna investeringar, som ett experiment för att se om det går att göra en läsvärd blogg om indexinvesteringar. Det är helt klart en utmaning att göra ämnet intressant, tanken med indexinvesteringar är ju att det ska vara en smula tråkigt.

Låt kampen för index börja.