Jag själv säger att jag är en realist, men min fru föredrar att kalla mig för pessimist. Det kanske finns ett korn av sanning i hennes bedömning, för kan jag dras lite åt domedagsscenarier ibland, till exempel för aktiemarknaden. Och ibland påverkas jag en aning. Jag fick till exempel lite extra pengar över i somras och satte då in dessa i bufferten istället för att köpa indexfonder.
Om man kan förutsäga hur finansmarknaderna kommer att röra sig så kan man givetvis tjäna stora pengar. Jag tänker delvis på teknisk analys, men också främst på andra typer av förutsägelser: " Börsen har bara varit såhär högt värderad 1929 och 2000: sälj allt!", "Sälj nu och gå in efter bostadsbubblan/Kinakraschen/globala skuldbubblan". Jag förstår att det kan vara lockande att se historiska mönster och försöka förutsäga framtiden med hjälp av dessa mönster. Eller att försöka förutspå nästa stora krasch. Men hur stor chans har man att göra detta i praktiken? Nedan kommer några exempel på personer som generellt sätt är riktigt negativt inställda till aktier:
- Solnamannen, vars blogg tyvärr verkar ha somnat in, har sålt i princip alla sina aktier och ser en bostadskrasch i vardande.
- Karl-Mikael Syding (f.d. hedgefondförvaltare) tror på en krasch 2017-2018.
- I ett avsnitt av podcasten 25 minuter intervjuas f.d. hedgefondförvaltarare Martin Sandquist. Det var intressant lyssning, även om det var mycket som jag inte höll med om, och han pratade en del om att han trodde på en stor krasch och därför hade investerat en del i guld. Han baserade det bla.a. på ett generationsmöster som upprepar sig med en rejäl krasch vart fjärde generation.
- Johan Isaksson beskriver i Börspodden ett dystert scenario med negativ avkastning för aktier de närmaste 7 åren, om värderingsmultiplarna på marknaden återgår till ett historiskt snitt.
Jag tror att det finns en del sanning i de ovanstående exemplen; det finns saker som skulle kunna leda till rejäla sättningar på aktiemarknaden. Vad som är svårt (omöjligt?) att att försöka behäfta olika scenarier med någon sorts sannolikhet.
Vem får rätt?
Prem Watsa, legendarisk investerare med sitt Fairfax Financials, hedgade hela sin aktieportfölj ca. 2011-2016 eftersom han var generellt skeptisk till aktier. Dessutom satsade han en hel del på att vi skulle få deflation. Efter valet 2017 så bytte han däremot fot och återfick sitt förtroende för aktier och inflation. Orsaken: Trumps utlovade satsningar, te.x lägre skatter och infrastruktur. Watsa må ha klarat finanskrisen 2008 superbt genom att identifiera bostadsbubblan och köpa credit default swaps, men att svänga om sin syn på aktier på grund av Trumps förväntade politik låter högst spekulativt.
Min poäng är att personer som lyckats tajma marknaden helt rätt sedan kan hamna rätt så snett i ett senare skede. Titta t.ex. på hedgefonden Lynx (Sandqvist) som lyckades extremt väl i krascherna 2000 och 2008. Jag tror att de som jobbar där är begåvade och jobbar hårt (70 pers, många med doktorstitel). Men ändå kan man inte låta bli att tvivla att de kan återskapa magin från 2000-2002 och 2008, se till exempel på avkastningen de senaste åren.
Har du råd att ha fel?
Jag tror att man bör ställa sig denna fråga. För visst kan extrema händelser inträffa. Jag personligen försöker minimera de potentiella skadorna för att ha fel (förlora pengar permanent i en börskrasch) genom att vara skuldfri och ha drygt 2/3 nettoårslön i buffert.
Om till exempel Solnamannens förutsägelser slår in så kommer speciellt den svenska börsen, och i synnerhet bankerna, att slaktas. Skulle jag klara detta? Jag tror att min ekonomi definitivt klarar det, sen gäller det att psyket också gör det. Men än är det inte tid att aktivera checklistan.
