måndag 30 januari 2017

Aktiesparande - en dyr hobby?


Detta inlägg kan ses lite som en fortsättning på Lundaluppens blogginlägg från 2013 där han jämför Avanzakundernas avkastning med SIXRX. Då såg det inte så bra ut för Avanzakunderna. Nu har det gått några år sen dess och jag tänkte ta tillfället i akt att uppdatera hur det har gått. Jag jämför med Avanzakundernas avkastning med två olika indexfonder, en global och en svensk. Information om Avanzakundernas avkastning kommer från Avanzas årsredovisningar och är ett genomsnitt viktat efter kapital, alltså spelar de sparare med större kapital en viktigare roll för slutresultatet.
Jag vill poängtera att jag på intet sätt vill hänga ut vare sig Avanza eller deras sparare i det här inlägget. Att jag använder Avanza som exempel är att dem, mig veterligen, är de enda som redovisar sina kunders avkastning. Jag gissar att det ser liknande ut för vilken annan bank som helst.


År
Avanza-
kunder
Avanza Zero
Danske Invest
Global Index
2016
6 %
9 %
21 %
2015
16 %
2 %
3 %
2014
8 %
14 %
29 %
2013
17 %
25 %
21 %
2012
8 %
16 %
4 %
2011
-16 %
-12 %
-2 %
2010
16 %
25 %
7 %
2009
43 %
50 %
19 %
2008
-36 %
-36 %
-19 %




Ack.
63 %
93 %
83 %
Snitt/år
6,9 %
10,3 %
9,2 %
Standard-
avvikelse
22,9 %
24,4 %
14,8 %


Självklart är några brasklappar på sin plats här. Avanzakunderna har säkerligen en del av sina pengar investerat på annat håll än i aktier, i t.ex. sparkonto och räntefonder, så jämförelsen med aktieindexfonder haltar en smula. Men av Avanzas årsredovisning att döma är bara en liten del, ca <5% på sparkonto. Dessutom så ser man på svängningarna i avkastning att en klar majoritet har investerats i aktier. Men det vore helt klart intressant att se mer detaljerad statistik, t.ex. medianavkastningen för Avanzakunderna.

Dessa siffror för Avanzakunder är jämförbara med fondsparares avkastning i USA. Dalbar ger varje år ut en uttömmande rapport om fondsparares avkastning. Till exempel så har fondsparare i aktiefonder fått en avkastning på 4,7 % per år i snitt över de senaste 20 åren, jämfört med S&P 500 på 8.2 %. Alltså väldigt liknande siffror som man får när man jämför Avanzakunderna med de olika indexalternativen i tabellen ovan. Dalbar slår fast att investerarnas psykologi är den största bidragande orsaken till den lägre avkastningen, följt av avgifter. Under dessa psykologiska orsaker hittar vi tendensen att köpa dyrt och sälja billigt, samt att hoppa ur marknaden under ett större ras och att inte gå inte igen förrän långt efter det har vänt. Om man tittar på Fondbolagens förenings årsrapport (sid 6) så kan man möjligen se samma tendenser för svenska sparare. Det har skett stora utflöden ur aktivt förvaltade fonder 2011 och 2015, som inte balanseras upp av inflödet i indexfonder. Dessa år har även inneburit de största börsnedgångar de senaste åren. Självklart kan det betyda att spararna dragit sig ur innan nedgången, men att döma av Avanzakunderna så antar jag att man går ur efter att börsen gått ned en hel del, och sen dröjt med att komma tillbaka. Precis som för de amerikanska fondspararna.

Alternativkostnad - ett räkneexempel

Om man tar snittstorleken på kontot för en kund hos Avanza (ca. 410 000 kr) och multiplicerar med den procentsats som kunderna underpresterar ett lämpligt index så får man fram alternativkostnaden för att investera aktivt och inte använda en indexfond.
Om man räknar med att man underpresterar med 2 %, vilket är något lägre än skillnaden mellan Avanzakunderna och indexfonderna i tabellen ovan, så landar man på en alternativkostnad om ca. 8000 kr per år.
För en avkastning för index på 7 % och på portföljen på 5 % så blir alternativkostnaden över en tioårsperiod ca. 138 000 kr.
Givetvis är detta ett grovt tillyxat exempel, men jag tycker att det kan vara en nyttig räkneövning för att exemplifiera alternativkostnaden för att underprestera mot index.

Slutord

Man kan såklart investera aktivt i aktier och fonder under några år och sen utvärdera hur det har gått. Men eftersom man vet svaret på hur man presterar först i efterhand så riskerar det att det blir ett dyrt experiment. Dessutom har man, som det visas ovan, oddsen emot sig när det gäller att överprestera. Givetvis behöver inte lämpligt index vara en korrekt måttstock, man kanske investerar på lite kortare sikt och drar därför ned risken genom att t.ex. inkludera räntebärande papper i portföljen. Men för det stora flertalet tror jag att index är relevant eftersom det är så enkelt och billigt att replikera, och många investerar på lång sikt (pension).

En del säger att det är så kul att investera i aktier, så de skulle inte vilja gå över till indexfonder. Jag har delvis förståelse för detta. Jag tycker själv att det är kul att läsa på om bolag och jag kan till och med få en liten kick när jag köper en aktie och den sedan stiger i värde. Men, det riskerar att vara en dyr hobby, som jag förklarar ovan med räkneexemplen. Visst är själva kunskaperna som man förvärvar om ekonomi, branscher och företagande värdefulla, men hur många skulle svara ja på den här frågan: "Vill du betala 8000 kr per år för att investera i aktier?"




onsdag 25 januari 2017

Investera i småbolag

Småbolag som grupp har presterat bättre än stora bolag, sett över lång tid (flera decennier) och har därför identifierats som en av faktorerna som ger en överavkastning mot index historiskt. Överavkastningen är cirka två procent per år för amerikanska småbolag om tittar från 1920-talet fram till början av 00-talet. En förklaring till detta är att investerarna över tid får betalt för de ökade bolagsriskerna och ökade volatiliteten för småbolagen i form av högre avkastning.
I Sverige hittar jag ingen data för lika långa tidsserier för småbolag, men till exempel så har svenska småbolag som grupp gett en mycket bra avkastning de senaste 15 åren. Det har också varit en ganska rejäl hausse bland småbolag de senaste åren på Stockholmsbörsen.
Så, om en Sveriges Riksbanks pris till Alfred Nobels minne-pristagare lyfter fram småbolag, hur kan man då investera i dessa som indexinvesterare? Och bör man det? Själv har jag ingen exponering mot småbolag i min indexportfölj, men tänkte utveckla mina tankar om småbolag i det här inlägget.

Global ETF för småbolag

Det finns ett flertal billiga ETF;er från bland annat IShares och Vanguard som fokuserar på småbolag. Dessa är i regel extremt diversifierade med tusentals bolag i ETF:en. Till exempel finns ETF:en med det kittlande namnet Vanguard FTSE All-world ex-US Small cap ETF (fövaltningsavgift 0.17 %). Den innehåller 3492 bolag och som namnet indikerar så kommer bolagen från hela världen, minus USA. De tio största innehaven utgör endast 3.2% av totala värdet. Vi pratar alltså rejäl diversifiering här.
Frågan är hur man definierar småbolag? Medelstorleken på bolagen är runt 10 miljarder kronor i börsvärde. Castellum, noterat på Nasdaq OMX Large cap ingår t.ex. i ETFen.  

Xact Småbolag

Den här ETF:en är designad för att få en exponering mot svenska småbolag. Förvaltningsavgiften är 0.3 %. 
"Fonden skall ha exponering mot företag, vars marknadsvärde vid investeringstillfället ej överstiger ett värde motsvarande 1 % av det samlade marknadsvärdet av bolag upptagna till handel på den reglerade marknaden NASDAQ OMX Stockholm."
I praktiken betyder detta att man investerar i ett flertal bolag på Large cap, till exempel Castellum, Holmen och Nibe. Man blir såklart lite snopen när man ser detta, men det handlar säkerligen att man måste ha aktier med ganska god likviditet i ETF:en, annars skulle handeln inte fungera. Men det finns även lite mindre bolag, såsom Tobii. 

Andra alternativ

En korg av investmentbolag med inriktning småbolag kan vara ett alternativ, t.ex. Öresund, Traction, Svolder, Bure. Förvaltningsavgifterna för dessa investmentbolag är i allmänhet något lägre än aktivt förvaltade småbolagsfonder, i trakterna runt 0.5-1.5 %. Dessutom kan substansrabatt och ägare i kött och blod ge en extra positiv effekt.
Man kan så klart också ge sig ut och komponera en egen portfölj med småbolag. Själv har jag testat, men inser att jag inte har den is i magen och analytiska förmåga som krävs för att göra det. 
Ytterligare ett alternativ är att göra något liknande Solnamannens småbolagsportfölj, Det verkar vara en konstruktion som kräver ganska lite administration och ger diversifiering mot riktigt små bolag. Strategin inkluderar att med tärning slumpa fram vilket inköp som ska göras varje månad, och där valet står mellan de sex bolag som har haft bäst procentuell värdeutveckling sedan inköp. Visst är det en lite provocerande idé, men just därför är den lite kul tycker jag. Man kan direkt tänka sig värdeinvesterarnas invändningar ("Warren Buffett kastar inte tärning!").
Aktivt förvaltade småbolagsfonder. Detta alternativ innebär att man förlitar sig på en förvaltare som i sin tur väljer ut småbolag. Avgifterna ligger på ca. 1.5 %. Det finns historiskt fonder som presterat rejält bra, t.ex. Didner & Gerge. Men frågan är hur det kommer att gå i framtiden? För Didner & Gerge så har ju männen bakom fondens namn lämnat över förvaltningen till andra personer. 

Slutord

John Bogle, grundare av Vanguard, pekar ut en del kritik mot småbolagseffekten. Ett problem är att mycket att överavkastningen för småbolag kommer från tidsperioder långt bak i tiden (30- och 40-talet). På den tiden var aktiemarknaden mycket mindre genomlyst jämfört med idag och säkerligen mer ineffektiv. Idag, när "alla" vet om småbolagseffekten och det nu finns t.ex. ETF:er som gör det enkelt att följa småbolag (dock inte de riktigt små pga begränsad likviditet), kommer då småbolagens överavkastning att fortsätta? Jag vet självklart inte, men jag tror att det kan bli så att småbolagseffekten blir mindre i framtiden.
Det är möjligt att jag skulle kunna få en lite bättre avkastning om jag inkluderade småbolag i portföljen, men det finns också en risk att man går fel och introducerar för många val och parametrar i sin uppbyggnad av portföljen. Detta kan medföra högre risk att man börjar tvivla och sen hoppar tillbaka till en annan allokering t.ex. vid ett större ras på börsen. För investmentbolagen så ställs man t.ex inför en massa val och frågor: vad göra om det plötsligt blir förändringar på nyckelposter, eller om ett fåtal linnehav får en väldigt stor vikt och dessa samtidigt är väldigt högt värderade? 
Om jag skulle välja något så tror jag att Vanguard ETF:en om nämns ovan skulle ligga ganska bra till; ett enkelt val som man inte behöver fundera något mer på efter inköp utan bara behålla och fylla på då och då. Jag skulle inte rebalansera den på grund av kostnaderna behäftade med att handla med en ETF. Men jag är som sagt nöjd med enkelheten med en tvåfondsportfölj och avstår tills vidare.


Hur ser ni på investeringar i småbolag?


torsdag 19 januari 2017

Mall för årsgenomgång av portföljen och ytterligare tankar om risk

I mitt förra inlägg skrev jag om risker och riskhantering när det gäller investeringar. Mitt mål vara att göra en logisk och rationell genomgång av olika risker, och jag tyckte att jag hade lyckats rätt så bra. Jag fick några kloka kommentarer på inlägget, vilket gjorde att jag läste det en gång till. Då upptäckte jag att jag glider iväg i riktning mot några psykologiska fällor vid ett par tillfällen:

"Jag tänker mig att jag i samband med årsgenomgången av portföljen eventuellt tittar på P/E-talet för de två indexfonder som jag är investerad, och om det verkar riktigt högt, säg 30?, så läser jag på mer om värderingen."

"Trots svårigheterna så anser jag att man måste hålla ett visst öga på eventuella bubblor. En viktig punkt kan vara att diversifiera sitt informationsintag så att man inte bara läser personer som stryker en medhårs." 

När jag skrev inlägget tänkte igenom olika scenarior för bubblor och extremvärdering av börsen, och försökte då komma på sätt att hantera dessa risker. Problemet med att ge sig ut på djupt vatten och försöka bedöma om man har en bubbla eller en klart övervärderad aktiemarknad är att man med stor sannolikhet har fel och att det i slutändan kostar pengar i utebliven avkastning. Detta påpekar jag i inlägget(!), men börjar alltså ändå att tänka i banor om att tajma marknaden.
Detta är lite av kärnan i problemet att investera i indexfonder (och annan aktieinvestering också tror jag): du själv, din egen rädsla och tvivel, och avsaknaden av is i magen är det som främst riskerar att skapa en undermålig avkastning

Jag har börjar skissa på en checklista för den årliga genomgången av portföljen (den enda gången som man egentligen behöver logga in på depån):

Rebalansering. Återställ målallokeringen för indexfonderna. För mig betyder det 15% Avanza Zero, 85% Länsförsäkringar Global Indexnära.

Privatekonomisk kontroll. Kontrollera privatekonomin och fastställ om månadssparandet till indexfonder kan ökas eller om det bör minskas.

Psykologisk checklista. Tycker du att börsen är dyr, bubblig, och ska krascha snart och börjar få tankar att agera på detta? 
  1. Gör ingenting, vänta två dagar,
  2. Gör ingenting, vänta en vecka,
  3. Fortfarande ängslig? Lyssna på detta, läs detta och detta,
  4. Gör ingenting, vänta en vecka,
  5. Fortfarande räddhågsen och vill agera? Skriv ett välformulerat, väl underbyggt blogginlägg om varför och hur du ska lyckas tajma marknaden, Om du inte lyckas skriva ett sådant inlägg: lägg ned planerna.
  6. Gör ingenting, vänta en vecka,
  7. Fortfarande rädd?! Nu är det verkligen fara å färde. Run for the hills! Bunkra konserver och skaffa jaktlicens.




söndag 15 januari 2017

Riskhantering vid investeringar på aktiemarknaden

Man läser ofta påståenden som "investera utifrån din risknivå", "för bättre avkastning - ta mer risk". Men hur ska man ta risk, och hur känner man sin risknivå? För mig är temat risk komplext, och det gäller även inom investeringar.
En vanlig definition av risk som man möter är:

"Risk är ett mått på hur värdet varierar, ju större svängningar i fondens värde desto större risk"

Samma tänk som detta finns även för aktier.
Hur mycket en investering fluktuerar i pris säger kanske något om det inneboende risken, men att definiera risk utifrån hur värdet svänger tycker jag är en intellektuell förolämpning.
Så här skriver Charles Ellis i Winning the losers game :

"Risk is a function of unacceptable permanent loss"

Nu börjar det likna något tycker jag; oacceptabla permanenta förluster är ju självklart något som man vill undvika. Här tänker jag mig att man menar t.ex. investeringar i teknologiaktier år 2000, företag som Eniro och Enron eller något annat valfritt företag som kollapsat. Vidare kan det kanske också vara paniksäljningar av aktier hösten 2008.
Men hur ska jag agera för att undvika dessa permanenta förluster? Och hur ska jag hitta min risknivå? Det tänkte jag behandla i detta inlägg genom att försöka bryta upp risk i olika, ganska konkreta kategorier, och kommentera hur jag hanterar dessa.

Bolagsrisker

Vid investering i aktier finns det alltid en risk att företaget som man investerar i presterar riktigt dåligt, vilket gör att aktiekursen faller. För mig är svaret enkelt här hur jag hanterar denna risk: diversifiering. Genom att äga indexfonder som investerar i flertalet aktier minskar påverkan på portföljen om ett av innehaven fullständigt skulle haverera. Detta har beskrivits som den enda gratislunchen när det gäller aktieinvesteringar, med den baksidan att man inte kan överprestera index.
Andra tycker annorlunda och förespråkar ett fåtal innehav i portföljen (se t.ex. SnåljåpenFinanstankar) och det kan kanske vara klokt att koncentrera antal bolag om man satsar på att överprestera jämfört med aktiemarknaden. Men min tanke är att man då samtidig också riskerar att underprestera densamma. Självklart kan man vara skicklig och överprestera över tid, men man har facit på hur det gick först i efterhand och i en koncentrerad portfölj krävs endast att ett fåtal investeringar går riktigt dåligt för att det ska påverka totalresultatet signifikant. Min egen historik har fått mig att dra slutsatsen att jag bör hålla mig till indexfonder.


Marknadsrisk

Detta relaterar till det som jag skrev i början av inlägget: marknadens rörelser. Jag tror att om man ska uppnå en långsiktigt bra avkastning så är marknadens rörelser en risk som man måste bära och klara av.
Mitt antagande är att aktiemarknaden kan ge en överavkastning gentemot inflation över lång tid (>20 år). Det finns tidsperioder historiskt på 10-15 år där aktiemarknaden inte har överträffat inflationen, vilket understryker nödvändigheten av en långsiktig placeringshorisont. 


Alternativkostnaden att stå utanför aktiemarknaden

På sikt gröper inflationen ur värdet på pengarna. Om man vill behålla eller öka köpkraften på dessa så måste man placera dem så att dem ökar i värde. Det gäller alltså att hitta en optimal form av sparande som fungerar för en själv personligen och för mig har jag valt att exponera en del av mitt kapital långsiktigt på aktiemarknaden.
Så gör jag: jag har en rejäl buffert som gör att jag känner mig trygg och jag tror inte att jag kommer att behöva pengarna i portföljen under de närmaste 20 åren, minst. Den relativt stora bufferten är självklart behäftad med en alternativkostnad - en mindre buffert skulle ge en större portfölj och troligen ett större kapital på sikt. Men för tryggheten och nattsömnen skull är jag beredd att bära alternativkostnaden att en del pengar som just nu avkastar ca. 0.8 %. 


Extremt högt värderad aktiemarknad

Att tajma marknaden tror jag är extremt svårt att göra under längre perioder, därför är min målsättning att alltid vara 100 % exponerad mot aktiemarknaden. Men, vad händer om börsen av någon anledning blir extremt högt värderad, vilket ger en risk för ett kraftigt börsfall som i sin tur ger negativa psykologiska effekter. 
Först och främst måste man fråga sig: vad är en extremt övervärderad börs? Jag kan inte ge något riktigt svar. Självklart kan man gå tillbaka historiskt och peka på ögonblick där värderingarna, i efterhand, var helt fel. Men att förutsäga en övervärderad marknad är något helt annat. Här finns några intressanta alster om svårigheten att bedöma värderingen på marknaden och agera utifrån detta för att tajma sina investeringar:

Andrew Hallam skriver en artikel om att det är klokare att investera idag är jämför med att försöka vänta på ett gynnsammare läge.
Aktiefokus går igenom några värderingskriterier för aktiemarknaden baserat på nyckeltal relaterade till Benjamin Graham.
Larry Swedroe sammanfattar forskningsartiklar som visar svårigheten att utifrån olika nyckeltal förutsäga aktiemarknadens avkastning.

Så gör jag: jag har som målsättning att inte följa en massa makrostatistik och nyckeltal. När jag läser om detta tenderar jag att bli pessimistisk och börjar fundera på att minska andel aktier i portföljen Jag tänker mig att jag i samband med årsgenomgången av portföljen eventuellt tittar på P/E-talet för de två indexfonder som jag är investerad, och om det verkar riktigt högt, säg 30?, så läser jag på mer om värderingen.

Bubblor

Burton Malkiel skriver mycket pedagogiskt i A random walk down Wall Street om olika historiska bubblor, t.ex. tulpanlökar, Japanska fastigheter på 80-talet, och IT-bubblan vid millennieskiftet. Dessa skapade stora, permanenta förluster för många investerare. Frågan är hur sannolikhet att man själv kan förutsäga, och agera korrekt, för att undvika framtida bubblor?
Jag har, utan någon vidare framgång (milt uttryckt), i cirka tio års tid förutspått att det finns en bobubbla i Sverige. Detta misslyckande har gjort mig ödmjuk när det gäller att förutsäga framtiden, och jag inser att det inte lönar sig att försöka lägga mycket tid på detta. Men jag vill ändå begränsa risken vid en eventuell finansiell kris i Sverige har därför 15 % i svensk aktiefond och 85 % i global aktiefond .
Trots svårigheterna så anser jag att man måste hålla ett visst öga på eventuella bubblor. En viktig punkt kan vara att diversifiera sitt informationsintag så att man inte bara läser personer som stryker en medhårs. 

Psykologiska effekter som gör att man säljer billig och köper dyrt

Det finns en risk att man dras med i olika trender och hausser på aktiemarknaden. Här kan en uttalad, nedskriven portföljstrategi ett sätt att lägga band på sina känslor. Jag tänker att den här bloggen är ett verktyg för mig att strukturera mig och förbättra min disciplin. Ett sätt att alltid vara 100% exponerad mot aktiemarknaden.
Det är viktigt att inse att man själv troligtvis har ganska dåliga odds när det gäller att tajma marknaden. Jag säger inte att marknaden är 100 % effektiv, men frågan är om du är effektivare än marknaden?
Att begränsa antalet observationer av portföljen tycker jag är klokt, då kan marknadens volatilitet upplevas som mindre. Logga in på depån max en gång i månaden eller något sådant, kanske bara en gång per år om man är 100% i indexfonder?

Slutord

Det här inlägget mynnade ut i en sorts genomgång för att uppskatta min risknivå och hur jag hanterar olika risker. Jag skriver uppskatta, eftersom det är först i efterhand när sin risktålighet prövats i skarpt läge som man vet sin egentliga nivå. Men man kan skaffa sig kunskaper om aktiemarknaden, konkretisera olika risker och följa upp dessa. Att ha rimliga förväntningar på avkastningen från aktiemarknaden och proaktivt försöka dra ned de risker som man inte bedömer att man kan bära, tror jag är bra idéer. Då kan man ta bättre beslut för sina investeringar. 
Mitt tips: bygg upp en checklista liknande ovan och skriv ned tankarna och återkom en gång per år till listan, titta igenom den och komplettera eventuellt.

tisdag 10 januari 2017

Sparmål och portföljen

Sparmål

Jag sparar för ekonomisk trygghet på lång sikt. Just nu trivs jag väldigt bra med mitt jobb och har inte som mål att gå i pension tidigt. Men jag har också en del projekt och hobbies som jag i framtiden möjligen skulle vilja ägna mer tid åt. Därför är möjligheten att i perioder gå ned i arbetstid och göra något som inte ger så mycket inkomst något som jag funderat på, om möjligheten skulle ges. Sen ser jag det som ett klart plus som förbättrar livskvaliteten om man inte behöver oroa sig så mycket för privatekonomin, genom att man har marginaler och en rejäl slant sparad.

Portföljen 

För mig är det viktigt att ha en rejäl buffert innan jag kan investera i aktier och fonder. Annars hade jag inte känt mig trygg att investera på börsen. Jag har kortsiktigt sparande på konton med insättningsgaranti och en buffert på ca. 2/3 av en årslön. 

Indexfonder (70% av portföljen)

Avanza Zero, ca 15 %
Länsförsäkringar Global Indexnära,  ca. 85 %

Allt nysparande går in i ovanstående fonder, med samma viktning.

Jag har inga räntefonder. Anledningen är dels att min sparhorisont är lång >20 år (troligen i storleksordningen 40 år), vilket gör att räntor med största sannolikhet skulle sänka avkastningen. 
Att bestämma hur man ska allokera i portföljen är inte helt lätt. Min ansats som jag gjort baseras på min uppfattning av vilken risk jag är beredd att ta, både med avseende på avkastning (jag vill replikera börsens avkastning i den mån det går) och med avseende på volatilitet och svarta svanar (t.ex. bobubbla i Sverige). Jag har valt 15 % i Avanza Zero. Självklart är många av innehaven i fonden exportbolag med ganska lite affärer i Sverige, men bankerna är ett undantag. Det är absolut inte så att jag inte tror på Avanza Zero på lång sikt, utan det är den möjliga samvarierade risken mellan (bank)kris i Sverige och svårigheter i privatekonomin som jag vill hålla nere. Därför har jag tonvikten mot bred internationell exponering.
Nedan följer de tio största innehaven i portföljen som beskrivs ovan.

Nordea: 1.7 %
H&M 1.7 %
Apple 1.5 %
Microsoft 1.1 %
Handelsbanken 1.0 %
Swedbank 1.0 %
Atlas Copco 1.0 %
Exxon Mobil 0.9 %
SEB 0.9 %
Assa Abloy 0.8 %
Johnson & Johnson 0.8 %

Se mer information om portföljen här genom Morningstars portföljgenerator. 
Jag tror inte att det är så så viktigt att följa alla detaljer i det som presenteras i Morningstars information i länken, men det kan vara en hjälp att bestämma en allokering som man tycker är rimlig. 
Men att kolla fördelningen av de största innehaven en gång per år är nog klokt ändå. Om ett innehav blir extremt dominerande (tänk Ericsson under IT-bubblan), så kan det vara en risk för portföljen. Fast då måste man också ha en plan för hur man agerar när ett innehav plötsligt dominerar totalt i vikten i index (återkommer med tankar om detta).

Aktier (30% av portföljen)

Som jag nämnde i tidigare inlägg är detta inget som jag tänker göra nya inköp till, utan jag lämnar det som det är och låter aktiernas vikt i portföljen minska allteftersom nysparandet går till indexfonder. 
Obs! Detta är absolut inga köprekommendationer av nedanstående aktier!

Lundbergföretagen
Atlas Copco
Castellum
Bahnhof
Fenix Outdoor
Kopparbergs Bryggerier
AQ Group 
Markel 
Brookfield Asset Management
Medtronic
Traction 
Hafslund

Slutord

Jag tror framförallt att det är viktigt att man håller fast vid sin allokering när man väl bestämt sig och rebalanserar viktningen mellan fonderna då och då, förslagsvis årligen. Att ändra viktningen hit och dit baserad på förutsägelser av aktiemarknaden tror jag är en farlig väg att gå. Man kan då riskera att köpa dyrt och sälja billigt om man t.ex. dras med i en hausse av en viss del av aktiemarknaden.
När det gäller min allokering så har jag haft några andra alternativ som jag bollat med. Till exempel ETF:er istället för indexfonder. ETF:ernas förvaltningsavgift är lägre, men kostnader för spread, valutaväxling och courtage tillkommer. Därför kan kostnaderna bli högre för ETF:erna jämfört med indexfonderna om man rebalanserar då och då (återkommer med räkneexempel i framtida inlägg).
Jag har ingen exponering mot småbolag i indexfonderna. Är dock osäker på om jag kommer att ta in någon sådan exponering. Jag trivs med enkelheten med två fonder.


Hur ser ni på allokering i en indexportfölj?







lördag 7 januari 2017

Min historik som investerare



-2010

I den mån jag har pengar över amorterar jag på lån eller att sätter in på sparkonto med insättningsgaranti. Jag har IT-bubblan och finanskrisen i färskt minne och ser börsen, mot bättre vetande, mest som ett kasino. Min enda aktivitet är att i november 2008 logga in på min bank och sälja en handfull Ericssonaktier som jag en gång har fått i gåva.

2010

En närstående föreslår att jag ska börja pensionsspara och kolla in vad jag har för val i PPM. I början är jag lätt skeptisk. Jag börjar dock att titta på olika fonder och öppnar en kapitalförsäkring och börjar spara i fonder som har gått bra den senaste tiden. Efter ett tag tycker jag att det är ganska kul att läsa på om sparande och börsen. Ger mig ut på nätet och läser lite olika bloggar och forum. Byter fonder lite då och då på måfå.

2011

Börjar även köpa aktier till kapitalförsäkringen, bland annat H&M och  ABB. Urvalet sker utan någon djupare analys. "Stabila bolag" tror jag att jag tänkte. Köper in mig i fler bolag, till exempel i bolaget Clean Tech East som sedan går fullständigt åt pipan. Jag tyckte det såg lågt värderat ut och med en spännande(!) verksamhet (träpellets i öststaterna). Läser en del bloggar som menar att börsen är högt värderad och att en börskrasch är i antågande. Säljer på vårkanten alla fonder och aktier och lägger pengarna i likvida medel och hedgefonder. Ett lyckokast eftersom jag lyckas undvika nedgången under sommaren och hösten. 
Upptäcker utdelningsinvestering. Skapar ett konto på Aktieinvest och börjar månadsspara i aktier där. Exempel på aktier: Berkshire Hathaway, Johnson & Johnson, Axfood. Byter otåligt ut aktier och ändrar i viktningen vid månadssparandet.
Läser "A Random Wallk Down Street" av Burton Malkiel och lägger en del av portföljen i indexfonder. 

2012 

Fortsätter att spara i både aktier och fonder. Avslutar Aktieinvest och flyttar pengarna till en nätmäklare så att jag kan få tillgång till gratis indexfonder. Öppnar där även en aktiedepå där jag mestadels har aktier med låg direktavkastning. Inser att detta kan vara en fördel eftersom jag då tenderar att handla mindre på grund av skatteeffekter. 
Läser bloggen Dividend Monk och fokuserar på utdelningar. Jag får på allvar upp ögonen för investmentbolag.
Behåller indexfonderna och kör en fix procent i Spiltan Räntefond (25%). 

2013

Hänger mycket på Seeking Alpha.
Skippar idén att ha en fix procent ränta i indexportföljen eftersom jag tenderar att variera viktningen när jag tycker att börsen är dyr/billig. Istället kör jag 100% aktieindexfonder.


2014

Hänger mycket på Seeking Alpha.
Jag byter aktier ganska ofta. Inser efter ett tag att aktivitetsgraden inte är sund och säljer alla aktier och lägger pengarna i indexfonder. Efter någon månad börjar jag köpa aktier igen...

2015

Slutar hänga mycket på Seeking Alpha.
Börjar läsa bloggen Värdebyrån. Bestämmer att en del av pengarna skall investeras i en liknande strategi som bloggen beskriver, en typ av djup värdeinvestering. Köper in en handfull värdeaktier men säljer alla inom loppet av två månader. Konstaterar att jag är för ängslig för att äga bolag av tveksam kvalitet och (tillfälliga) problem.
Separerar indexfonderna och aktierna till olika nätbanker, så att jag inte ska frestas att sälja indexfonder och köpa aktier. 
Jag dras med i småbolagshypen och jag deltar i min första IPO.

2016

Jag blir skeptisk till småbolagshypen och säljer av en hel del aktier och rannsakar mig själv som investerare. Analysen blir att det som fungerat, både med avseende på avkastning och tidsoptimering, är investeringarna i indexfonder och de aktierna som funnits i aktiedepå. I aktiedepån är transaktionhastigheten ganska låg eftersom de uppskjutna skatteskulderna skapar en sorts inlåsningseffekt, eftersom har aktierna presterat väldigt bra. Säljer av aktier som legat i ISK och köper indexfonder för dem istället och behåller aktierna i aktiedepån. Detta fungerar ganska bra och transaktionsfrekvensen sjunker betydligt, till ca. en affär per månad.

Aktier som jag har ägt och sedermera sålt under perioden 2010-2016:

Berkshire Hathaway
Procter & Gamble
Johnson & Johnson
Axfood
Telia
Novartis
Fairfax Financial
JM Smucker
Dream Unlimited
Clean Tech East
Teva
Becton Dickinson
H&M
ABB
Orkla
Bure
Latour
Industrivärden
Investor
Brookfield Infrastructure
MultiClient Geophysical
Village Farms International 
East Capital Explorer
Dream Global
Beijer Alma 
Nolato
Dundee Corp
Lammhults Design
Betsson
Harboes Bryggerier
Sampo
Byggma
Hammond Manufacturing
Axfood
Stille
Novo Nordisk
Coloplast
Unilever
Precio Fishbone
Intel
Fortum
Intrum Justitia
Systemair
Hexagon
Michael Kors
Biogaia
Concordia Maritime
Tomra
Midsona
Alphabet
Aqua America

Puh! Jag baxnar lite när jag ser hur många aktier som jag faktiskt har ägt genom åren...


Summering

Så, hur har då denna smått galna investerarresa avkastat? Såhär ser det ut för huvuddelen av kapitalet. Under denna tid har i medeltal ca. 30% varit investerat i indexfonder.



Mina "investeringar" har alltså legat i linje med index (SIXRX) under denna period. Borde jag kanske därför fortsätta med att aktivt köpa och sälja aktier, i hopp om att kunna förbättra mig så att jag kan prestera bättre än index i framtiden? Jag tvivlar, som framgår ovan så har jag i långa stunder inte vetat vad jag håller på med. Jag tror mer på att jag faktiskt haft tur som lyckats presentera som index. Till min fördel kan jag i alla fall konstatera att jag alltid varit i princip fullinvesterad och också undvikit totala katastrofer (förutom Clean Tech East). 

I nästa inlägg tänkte jag presentera min portfölj, som nu består av aktier (i en aktiedepå) och indexfonder. Alla nyinsättningar sker numera till indexfonderna. 









torsdag 5 januari 2017

Välkomna till en blogg om indexinvesteringar

I den här bloggen tänkte jag skriva om mina investeringar i indexfonder. Mitt syfte med bloggen är att utveckla mig själv som investerare genom att skriva ned och följa upp mina investeringar och strategi på ett strukturerat sätt. Jag är en ingenjör i 30-års åldern men jag tänker inte skriva så mycket om mig själv som person, eftersom att jag inte tycker att det skulle tillföra bloggen särskilt mycket.

Varför indexfonder?
Jag tilltalas av tanken att sparar regelbundet, sprida riskerna genom diversifiering, se över investeringarna någon gång per år och rätta till balansen mellan och inom tillgångsslag. Detta är generellt sett enkelt och tideffektivt, och det har även visat sig svårt att överprestera gentemot denna strategi över längre tidsperioder. 

Varför blogga om indexfonder?
Det finns mycket akademiska skrifter och hemsidor som förklarar och rekommenderar indexfonder. Men jag vill först och främst ge det en mer personlig och psykologisk vinkel. Sedan kommer jag även också ta upp indexfonder ur ett bredare perspektiv ibland. 
På ett basalt, praktiskt plan så är indexinvesteringar lätta att starta och administrera. Därför kan det kanske ses som en paradox att blogga om något som är så simpelt. Men jag upplever inte att det är så lätt att utföra strategin konsekvent under en längre period. Ibland benämns indexinvestering som passiv investering. Enligt min mening stämmer detta inte. Först och främst så är ett aktieindex viktat efter börsvärde (den formen av indexfonder som är absolut vanligast) ett aktivt val och en högst mänsklig konstruktion. Sedan måste man bestämma allokering när gäller tillgångsslag, och vilka investeringar man göra inom dessa. Man måste alltså göra en rad aktiva val som indexinvesterare. Jag kommer att återkomma med inlägg om detta.

Dessutom så finns det ett antal aspekter av mer psykologisk natur. Man kan frestas att på olika sätt försöka optimera strategin och även tajma marknaden. Sedan kan man påverkas av olika yttre faktorer såsom det allmänna sentimentet på börsen och värdering av densamma. Jag hoppas att jag kan utnyttja bloggen som ett verktyg för självrannsakan och analys kring de psykologiska aspekterna att vara indexinvesterare.

Jag tilltalas även av tanken att gå från konsument till producent av aktiebloggar. Det finns många intressanta bloggar, men jag tycker att jag lägger ned för mycket tid på att virra runt bland diverse aktiebloggar.

En annan bidragande orsak till att jag kom igång med bloggen var ett julinlägg från bloggaren Lundaluppen där hans skrev:

"Indexina
Ett julskämt, indexinvestering är otroligt trist, det finns absolut ingen som bloggar om det."

Då fick jag idén av att också publicera det som jag börjat skriva och strukturera kring mina egna investeringar, som ett experiment för att se om det går att göra en läsvärd blogg om indexinvesteringar. Det är helt klart en utmaning att göra ämnet intressant, tanken med indexinvesteringar är ju att det ska vara en smula tråkigt.

Låt kampen för index börja.