Riskhantering vid investeringar på aktiemarknaden

Man läser ofta påståenden som "investera utifrån din risknivå", "för bättre avkastning - ta mer risk". Men hur ska man ta risk, och hur känner man sin risknivå? För mig är temat risk komplext, och det gäller även inom investeringar.

En vanlig definition av risk som man möter är:

"Risk är ett mått på hur värdet varierar, ju större svängningar i fondens värde desto större risk"

Samma tänk som detta finns även för aktier.
Hur mycket en investering fluktuerar i pris säger kanske något om det inneboende risken, men att definiera risk utifrån hur värdet svänger tycker jag är en intellektuell förolämpning.

Så här skriver Charles Ellis i Winning the losers game :

"Risk is a function of unacceptable permanent loss"

Nu börjar det likna något tycker jag; oacceptabla permanenta förluster är ju självklart något som man vill undvika. Här tänker jag mig att man menar t.ex. investeringar i teknologiaktier år 2000, företag som Eniro och Enron eller något annat valfritt företag som kollapsat. Vidare kan det kanske också vara paniksäljningar av aktier hösten 2008.
Men hur ska jag agera för att undvika dessa permanenta förluster? Och hur ska jag hitta min risknivå? Det tänkte jag behandla i detta inlägg genom att försöka bryta upp risk i olika, ganska konkreta kategorier, och kommentera hur jag hanterar dessa.

Bolagsrisker

Vid investering i aktier finns det alltid en risk att företaget som man investerar i presterar riktigt dåligt, vilket gör att aktiekursen faller. För mig är svaret enkelt här hur jag hanterar denna risk: diversifiering. Genom att äga indexfonder som investerar i flertalet aktier minskar påverkan på portföljen om ett av innehaven fullständigt skulle haverera. Detta har beskrivits som den enda gratislunchen när det gäller aktieinvesteringar, med den baksidan att man inte kan överprestera index.
Andra tycker annorlunda och förespråkar ett fåtal innehav i portföljen (se t.ex. Snåljåpen, Finanstankar) och det kan kanske vara klokt att koncentrera antal bolag om man satsar på att överprestera jämfört med aktiemarknaden. Men min tanke är att man då samtidig också riskerar att underprestera densamma. Självklart kan man vara skicklig och överprestera över tid, men man har facit på hur det gick först i efterhand och i en koncentrerad portfölj krävs endast att ett fåtal investeringar går riktigt dåligt för att det ska påverka totalresultatet signifikant. Min egen historik har fått mig att dra slutsatsen att jag bör hålla mig till indexfonder.

Marknadsrisk

Detta relaterar till det som jag skrev i början av inlägget: marknadens rörelser. Jag tror att om man ska uppnå en långsiktigt bra avkastning så är marknadens rörelser en risk som man måste bära och klara av.
Mitt antagande är att aktiemarknaden kan ge en överavkastning gentemot inflation över lång tid (>20 år). Det finns tidsperioder historiskt på 10-15 år där aktiemarknaden inte har överträffat inflationen, vilket understryker nödvändigheten av en långsiktig placeringshorisont. 

Alternativkostnaden att stå utanför aktiemarknaden

På sikt gröper inflationen ur värdet på pengarna. Om man vill behålla eller öka köpkraften på dessa så måste man placera dem så att dem ökar i värde. Det gäller alltså att hitta en optimal form av sparande som fungerar för en själv personligen och för mig har jag valt att exponera en del av mitt kapital långsiktigt på aktiemarknaden.

Så gör jag: jag har en rejäl buffert som gör att jag känner mig trygg och jag tror inte att jag kommer att behöva pengarna i portföljen under de närmaste 20 åren, minst. Den relativt stora bufferten är självklart behäftad med en alternativkostnad - en mindre buffert skulle ge en större portfölj och troligen ett större kapital på sikt. Men för tryggheten och nattsömnen skull är jag beredd att bära alternativkostnaden att en del pengar som just nu avkastar ca. 0.8 %. 

Extremt högt värderad aktiemarknad

Att tajma marknaden tror jag är extremt svårt att göra under längre perioder, därför är min målsättning att alltid vara 100 % exponerad mot aktiemarknaden. Men, vad händer om börsen av någon anledning blir extremt högt värderad, vilket ger en risk för ett kraftigt börsfall som i sin tur ger negativa psykologiska effekter. 

Först och främst måste man fråga sig: vad är en extremt övervärderad börs? Jag kan inte ge något riktigt svar. Självklart kan man gå tillbaka historiskt och peka på ögonblick där värderingarna, i efterhand, var helt fel. Men att förutsäga en övervärderad marknad är något helt annat. Här finns några intressanta alster om svårigheten att bedöma värderingen på marknaden och agera utifrån detta för att tajma sina investeringar:

Andrew Hallam skriver en artikel om att det är klokare att investera idag är jämför med att försöka vänta på ett gynnsammare läge.

Aktiefokus går igenom några värderingskriterier för aktiemarknaden baserat på nyckeltal relaterade till Benjamin Graham.

Larry Swedroe sammanfattar forskningsartiklar som visar svårigheten att utifrån olika nyckeltal förutsäga aktiemarknadens avkastning.

Så gör jag: jag har som målsättning att inte följa en massa makrostatistik och nyckeltal. När jag läser om detta tenderar jag att bli pessimistisk och börjar fundera på att minska andel aktier i portföljen Jag tänker mig att jag i samband med årsgenomgången av portföljen eventuellt tittar på P/E-talet för de två indexfonder som jag är investerad, och om det verkar riktigt högt, säg 30?, så läser jag på mer om värderingen.

Bubblor

Burton Malkiel skriver mycket pedagogiskt i A random walk down Wall Street om olika historiska bubblor, t.ex. tulpanlökar, Japanska fastigheter på 80-talet, och IT-bubblan vid millennieskiftet. Dessa skapade stora, permanenta förluster för många investerare. Frågan är hur sannolikhet att man själv kan förutsäga, och agera korrekt, för att undvika framtida bubblor?

Jag har, utan någon vidare framgång (milt uttryckt), i cirka tio års tid förutspått att det finns en bobubbla i Sverige. Detta misslyckande har gjort mig ödmjuk när det gäller att förutsäga framtiden, och jag inser att det inte lönar sig att försöka lägga mycket tid på detta. Men jag vill ändå begränsa risken vid en eventuell finansiell kris i Sverige har därför 15 % i svensk aktiefond och 85 % i global aktiefond .
Trots svårigheterna så anser jag att man måste hålla ett visst öga på eventuella bubblor. En viktig punkt kan vara att diversifiera sitt informationsintag så att man inte bara läser personer som stryker en medhårs. 

Psykologiska effekter som gör att man säljer billig och köper dyrt

Det finns en risk att man dras med i olika trender och hausser på aktiemarknaden. Här kan en uttalad, nedskriven portföljstrategi ett sätt att lägga band på sina känslor. Jag tänker att den här bloggen är ett verktyg för mig att strukturera mig och förbättra min disciplin. Ett sätt att alltid vara 100% exponerad mot aktiemarknaden.
Det är viktigt att inse att man själv troligtvis har ganska dåliga odds när det gäller att tajma marknaden. Jag säger inte att marknaden är 100 % effektiv, men frågan är om du är effektivare än marknaden?

Att begränsa antalet observationer av portföljen tycker jag är klokt, då kan marknadens volatilitet upplevas som mindre. Logga in på depån max en gång i månaden eller något sådant, kanske bara en gång per år om man är 100% i indexfonder?

Slutord

Det här inlägget mynnade ut i en sorts genomgång för att uppskatta min risknivå och hur jag hanterar olika risker. Jag skriver uppskatta, eftersom det är först i efterhand när sin risktålighet prövats i skarpt läge som man vet sin egentliga nivå. Men man kan skaffa sig kunskaper om aktiemarknaden, konkretisera olika risker och följa upp dessa. Att ha rimliga förväntningar på avkastningen från aktiemarknaden och proaktivt försöka dra ned de risker som man inte bedömer att man kan bära, tror jag är bra idéer. Då kan man ta bättre beslut för sina investeringar. 

Mitt tips: bygg upp en checklista liknande ovan och skriv ned tankarna och återkom en gång per år till listan, titta igenom den och komplettera eventuellt.