2017 i backspegeln

Bloggen har legat lite på is den senaste tiden. Dels på grund av tidbrist men också lite motivationsbrist. Men en indexblogg kräver inte direkt en hög inläggsfrekvens tycker jag. Fast frågan är om det är några läsare kvar vid det här laget?
Hursomhelst så kommer här en liten sammanfattning av året som gått, i form av årets...

Fallande kniv

Hennes & Maurtiz. Kommentarer överflödiga. Det finns nog en del investerare som har fått plåstra om fingrarna efter att ha hanterat denna aktie. Blir detta 2018 års värdecase månntro? Den som lever får se. Jag kan lugnt konstatera att HM har gått från ca 1.5 % till 1 % av min portfölj, så HM utgör inte någon speciell risk (eller möjlighet) för mig.

Robot

Man skulle kunna tro att det finns många att välja på här, men vinnaren är Ingen. Det har dykt upp en del placeringsrådgivningsrobotar, men som teknikintresserad så ser jag ingen avancerad robotik i detta. Det är några frågor och sen blir man rekommenderad en fondportfölj, som påminner och en fond-i-fond. Det finns möjligen en poäng med detta, och avgifterna är inte totalt hutlösa. Men själva tekniken bakom är en som jag uppfattar det en hyfsad enkel mjukvara, och ingen robotik som kräver omfattande teknik/programmeringsutveckling.

Kapten Haddock

Fondförvaltaren Mattias Eriksson blir väldigt förgymmad när indexfonder kommer på tal i en poddintervju och häver ur sig både det ena och det andra (tyvärr censureras de bästa bitarna). 

Och hur går hans fond? Just det, som index ungefär.

Inlägg

Riskminimerarens inlägg "Om frihet, sparande, livsfilosofi och arbete". 

Samhällsförbättrare
Småsparaguiden vinner för sina handfasta råd och grävande bland fondbedrägerierna i Allra och Solidar.  

Index

Som vanligt så är det en riktig tombola när årets bästa aktieindex koras. I år så föll lotten på Vietnam som steg med 33 %.

Tidiga pensionär

Detta är ingen nytt fenomen, och om man tittar på aktie- och sparbloggar kan man få intrycket att det är vanligt att pensionera sig tidigt. Men jag tror att på det stora hela är mycket exotiskt. Hursomhelst, grattis till Miljonär innan 30 som med ett envetet gnetande och en konsekvent strategi pensionerat sig. 

Malkiel

Kategorin till trots så tar Burton Malkiel inte hem priset här. Han verkar ha gått lite vilse med sitt "Passive Plus" och "Advanced Indexing". Istället är det bloggen Sensim Steps som vinner efter en rad givande inlägg. 

Paolo Maldini

Med ett trevligt bemötande, konsekvent agerande år ut och år in, och ett visst öga för defensiven, så tar Lundaluppen hem priset.

Saknade blogg

Värdebyrån har gått vidare mot nya äventyr, tillsammans med Peter Gyllenhammar verkar det som.

Avkastning

Så här gick det för mina fonder:

Avanza Zero: +7.7 %

Länsförsäkringar Global Indexnära: +10.5 %
Som helhet landade portföljen på +10.2 %. 

Jag vet inte vad man kan säga mer om detta, men om snittavkastningen ligger på denna nivå över en längre tid så skulle jag vara mycket nöjd.   

Gott nytt år!

Finansmarknadernas Nostradamus

Jag själv säger att jag är en realist, men min fru föredrar att kalla mig för pessimist. Det kanske finns ett korn av sanning i hennes bedömning, för kan jag dras lite åt domedagsscenarier ibland, till exempel för aktiemarknaden. Och ibland påverkas jag en aning. Jag fick till exempel lite extra pengar över i somras och satte då in dessa i bufferten istället för att köpa indexfonder.

Om man kan förutsäga hur finansmarknaderna kommer att röra sig så kan man givetvis tjäna stora pengar. Jag tänker delvis på teknisk analys, men också främst på andra typer av förutsägelser: " Börsen har bara varit såhär högt värderad 1929 och 2000: sälj allt!", "Sälj nu och gå in efter bostadsbubblan/Kinakraschen/globala skuldbubblan". Jag förstår att det kan vara lockande att se historiska mönster och försöka förutsäga framtiden med hjälp av dessa mönster. Eller att försöka förutspå nästa stora krasch. Men hur stor chans har man att göra detta i praktiken? Nedan kommer några exempel på personer som generellt sätt är riktigt negativt inställda till aktier: 

• Solnamannen, vars blogg tyvärr verkar ha somnat in, har sålt i princip alla sina aktier och ser en bostadskrasch i vardande.
• Karl-Mikael Syding (f.d. hedgefondförvaltare) tror på en krasch 2017-2018. 
• I ett avsnitt av podcasten 25 minuter intervjuas f.d. hedgefondförvaltarare Martin Sandquist. Det var intressant lyssning, även om det var mycket som jag inte höll med om, och han pratade en del om att han trodde på en stor krasch och därför hade investerat en del i guld. Han baserade det bla.a. på ett generationsmöster som upprepar sig med en rejäl krasch vart fjärde generation.
• Johan Isaksson beskriver i Börspodden ett dystert scenario med negativ avkastning för aktier de närmaste 7 åren, om värderingsmultiplarna på marknaden återgår till ett historiskt snitt. 

Jag tror att det finns en del sanning i de ovanstående exemplen; det finns saker som skulle kunna leda till rejäla sättningar på aktiemarknaden. Vad som är svårt (omöjligt?) att att försöka behäfta olika scenarier med någon sorts sannolikhet. 

Vem får rätt?

Prem Watsa, legendarisk investerare med sitt Fairfax Financials, hedgade hela sin aktieportfölj ca. 2011-2016 eftersom han var generellt skeptisk till aktier. Dessutom satsade han en hel del på att vi skulle få deflation. Efter valet 2017 så bytte han däremot fot och återfick sitt förtroende för aktier och inflation. Orsaken: Trumps utlovade satsningar, te.x lägre skatter och infrastruktur. Watsa må ha klarat finanskrisen 2008 superbt genom att identifiera bostadsbubblan och köpa credit default swaps, men att svänga om sin syn på aktier på grund av Trumps förväntade politik låter högst spekulativt.

Min poäng är att personer som lyckats tajma marknaden helt rätt sedan kan hamna rätt så snett i ett senare skede. Titta t.ex. på hedgefonden Lynx (Sandqvist) som lyckades extremt väl i krascherna 2000 och 2008. Jag tror att de som jobbar där är begåvade och jobbar hårt (70 pers, många med doktorstitel). Men ändå kan man inte låta bli att tvivla att de kan återskapa magin från 2000-2002 och 2008, se till exempel på avkastningen de senaste åren. 

Har du råd att ha fel? 

Jag tror att man bör ställa sig denna fråga. För visst kan extrema händelser inträffa. Jag personligen försöker minimera de potentiella skadorna för att ha fel (förlora pengar permanent i en börskrasch) genom att vara skuldfri och ha drygt 2/3 nettoårslön i buffert. 

Om till exempel Solnamannens förutsägelser slår in så kommer speciellt den svenska börsen, och i synnerhet bankerna, att slaktas. Skulle jag klara detta? Jag tror att min ekonomi definitivt klarar det, sen gäller det att psyket också gör det. Men än är det inte tid att aktivera checklistan.

Smart beta - en klok affär?

En stark trend de senaste åren är fonder som kallas Smart beta. Detta är fonder som utnyttjar en investeringsstrategi som historiskt har preseterat bra, t.ex. värde eller småbolag. Detta finns även på den svenska marknaden med t.ex. Spiltan investmentbolagfond, eller fonder som inriktar sig på utdelningar. Aktieinvest har en sparprodukt som inriktar sig på bolag med jämställda ledningar.

Smart betas populäritet har bland annat lett till att det idag finns fler index än aktier! Fonderna skapar alltså egna index som fonderna kan jämföra sig med när man hittar på en ny smart beta strategi. 

Burton Malkiel har tidigare kritiserat smart beta, läs här. Nyligen har Malkiel dock, genom Wealthfront, börjat propagera för Smart beta. Wealthfront har lanserat något som dem tycker är en ännu smartare beta ("Advanced Indexing"), med låga avgifter. En lite överraskande vändning tycker jag, jag tycker hans argument i den första kommentaren är solida. Men visst, Wealthfront vill ju tjäna pengar och vill väl hoppa på trenden med Smart beta, men jag tycker att det nästan låter lite som mitt aprilskämt.

Självklart är indexet viktat efter börsvärde ingen naturlag utan det har helt enkelt kommit att bli referenspunkten för de flesta aktieinvesterare. Kanske på grund av att tonvikten blir stora och oftast väldigt likvida bolag, vilket gör det lätt att replikera och följa. Smart beta går i allmänhet ett steg längre i sin gallring och väljer ut t.ex. lågt värderade bolag på large cap, vilket i sig gör det till en mer aktiv strategi med fler parametrar. 

När smart beta blir mer och mer populärt så borde den möjliga fördelen mot marknaden att avta, eftersom de flesta investerar utifrån de historiskt välkända faktorerna som gett överavkastning. Alla springer på samma boll och riskerar att sätta krokben för varandra. Kanske är det andra faktorer som man i framtiden kommer att identifiera som de som hade skapat en bra avkastning? Alla som har anpassat data med en funktion vet att om man har tillräckligt många parametrar i funktionen så kan man alltid göra en bra anpassning. Men detta gäller bara för den specifika dataserien. Om man går utanför denna kan funktionen ta vägen lite varstans. 

För att summera så är jag inte intresserad av att investera utifrån Smart beta men jag följer med visst intresse hur det utvecklar sig.

Kan indexfonder påverka ägarstyrning av bolag negativt?

Jag läser ofta att en kompetent och ärlig ägare i kött och blod är en viktig faktor när man ska välja ut bolag att investera i. Finns det en risk att indexfonder, som inte engagerar sig aktivt i styrning av bolagen som man investerar i, bidrar till t.ex. mer tjänstemannastyre och allmän vanvård av börsbolag eftersom man antar en passiv hållning?

Indexfonder kommer på inget sätt skuffa ut grundare, entreprenörer,  och arvtagare ur ledning och styrning. Men när mer kapital flödar till indexfonder så kommer följdaktligen de aktiva fondernas andel av denna ägarstyrning troligtvis att minska. Aktivt förvaltade fonder, om de har ett stort kapital, engagerar sig allt som oftast i t.ex. valberedning hos sina portföljbolag. Detta är en baksida med indexfonder. Frågan är i vilken omfattning detta kommer att ske och om det kommer att leda signifikant sämre bolagsstyrning?

Vanguard och Blackrock är de två globala jättarna inom indexförvaltning (de har även en del aktiv förvaltning). Dessa två förvaltar sådana summor att de kan hamna rätt så högt upp i ägarlistorna. Det verkar som om de till viss del inser att de har ett visst ansvar över bolagen, i och med att de har skickat ut brev till ledningen för sina portföljbolag (Vanguard och Blackrock). Sen kan man tycka att ett brev kanske inte är så mycket att komma med, frågan är hur man följer upp sina råd och riktlinjer. Själva tanken med att hålla nere kostnader står ju i kontrast till ett aktivt engagemang. Det verkar som om de inte är särskilt aktiva i ägarfrågor, se till exempel den här artikeln.

För svenska bolag på large cap så kommer indexfondernas ägarandel att öka, och det finns några bolag där (index)fonder finns högt på ägarlistan. Ett exempel är Castellum där BlackRock är största ägare med 5% av kapitalet. Det kan hända att det finns en viss risk att bolagets tjänstemän inte sköter om bolaget på ett bra sätt när det inte finns en tydlig huvudägare och berikar sig själva istället. Men vem kan klaga på Castellum av idag? När jag sneglar så verkar dem göra det mesta rätt. 

Jag tror att de riktigt stora riskerna för  negativa effekter på bolagsstyrning kan var när indexfonder äger en stor del i mindre (illikvida) bolag. Till exempel så fick det stora inflödet i ETFer som investerar i guldgruvor effekten att ETFen ägde nästan 20% i en rad bolag och alltså närmade sig budpliktsnivåer. Detta gjorde att man var tvungen att styra om sina investeringar till andra bolag.

Det är möjligt att de svenska indexfonderna någon gång ganska långt in framtiden kommer att svälla så att de når en punkt där de måste adressera ägarstyrning på något sätt, likt Vanguard och Blackrock. Det blir intressant att följa. Jag gissar att de svenska indexfonderna inte har några planer för ett sådant scenario. Detta med ägarstyrning kan helt klart bli en av indexfondernas nackdel.

Pengarna eller livet?

Jag följer de mer sparinriktade bloggarna lite från sidan, men tycker att det är ett intressant fenomen. Ett exempel på en svensk bloggare är Miljonär innan 30, sen finns det amerikanska bloggare som Mr Money Mustache och Early Retirement Extreme. De sistnämnda brukade jag läsa förut, och tyckte att dem var läsvärda och tänkvärda. Själva grundfilosofin med ett relativt enkelt liv kan jag tycka är sund. Men nu har jag glidit ifrån dem och läser bara väldigt sporadiskt.
Själv är jag hyfsat sparsam, men inte på nivå som t.ex bloggarna som jag nämner tidigare. Jag sparar ca. 20-25% av nettolönen för en trygghet för pension, eventuell sjukdom, arbetslöshet. Jag har inget egentligt konsumtionsmål. Prylar och dyra kapitalvaror lockar inte, men om det är något som jag är beredd att betala för är det någon form av upplevelser (t.ex. resor, konserter, god mat). Ibland kommer jag till och med på mig att vara lite dumsnål när det gäller inköp till mig själv, jag tror att det är lite att universitetstiden som fortfarande ligger kvar. Faktum är att jag aldrig nånsin i mitt liv varit pank, eller ens i närheten. Som student klarade jag mig okej genom att jobba extra och att leva hyfsat billigt i övrigt. Jag är idag lyckligt lottad som har ett jobb (forskning) som jag trivs bra med och där jag kan bli stimulerad och utvecklas. Därför har jag har inga planer alls på att sluta jobba, även om jag hade råd med det.

Det verkar som om människor har väldigt olika inställning till att skjuta upp belöningar. Det är ju detta som är kärnan i att spara; man skjuter upp att använda pengarna vilket medför att man (oftast) har mer av dessa i framtiden.
Warren Buffett nämner i HBO-dokumentären om honom själv att han insåg att om han skulle bli rik så gällde det att låta tiden ha sin gång och vänta med att spendera pengarna. Hans fru däremot höll inte med och menade att de borde ha använt pengarna tidigare, till välgörenhet. Men Buffett ville vänta längre för att på så sätt få mer pengar i slutändan. Detta resulterade i att han sen kunde göra den största privata donationen till välgörenhet någonsin.

Frågan är dock hur länge bör man skjuta upp saker och ting för att kunna använda pengarna till något, till exempel någon form av upplevelse (resa) eller förändring i sitt liv (sluta jobba, jobba mindre)? Man kan kanske likna det vid ett diskonterat kassaflöde? Alltså att planerade upplevelser långt fram i tiden blir lite mindre värda jämfört med om de sker nu, eftersom det finns en viss osäkerhet att man faktiskt kommer att kunna göra det man planerar att göra i en avlägsen framtid. Saker och ting kan sätta käppar i hjulet för planer som ligger långt fram i tiden (t.ex. sjukdom). Dessutom kan en upplevelse idag göra att du utvecklas och du får något att bära med dig i livet framöver. Men samtidigt så kan man få mer pengar om man väntar, som kanske leder till ett mer givande/tryggt/upplevelserikt liv? Jag antar att man själv, utifrån sin egen inställning till sparande, får hitta sin balans i det här sammanhanget.

Jag kan inte komma på något bättre ord än att jag försöker spara "lagom". Jag lägger pengar på det som jag tycker är meningsfullt här och nu, men ser samtidigt till att spara en del inför framtiden. Sparandet är en sorts optimism; jag antar och hoppas att jag kommer leva ett långt liv och därför behöver jag en del pengar längre fram i tiden också.                            

Alternativkostnad i tid för aktiesparande

I ett tidigare inlägg jämförde jag några indexfonder med Avanzaspararnas avkastning och kom då in på alternativkostnaden för investeringar; om man underpresterar indexfonder så blir det följdaktligen en alternativkostnad för sina investeringar. Samma sak gäller egentligen också den tid som man lägger ned på investeringarna. Om man underpresterar index, så kostar det både tid och pengar i form om respektive alternativkostnad. Självklart så kan man inte på ett precist sätt säga vad alternativkostnaden är för en aktivitet, speciellt när det gäller tid. Och det blir ju en smula tråkigt om allt ska vara rationellt och kvantifierbart. Men jag ser ett värde i att ha det i bakhuvudet när man försöker prioritera och utvärdera sig själv.

Givetvis så lär man sig nya saker när man investerar i aktier, men det primära målet är väl att tjäna pengar? För mig personligen så har jag rätt begränsad nytta i min yrkesroll av det som jag lärt mig om eknomi, investeringar och företagande efter att jag börjat intresserar mig för aktier. Men visst har det varit kul och givande att lära sig nya saker. Men om man lägger ned t.ex. 20-30 timmar i månaden på investeringar (läsa rapporter, följa finansmedia, göra bolagsanalyser, etc.), och man samtidigt prestera som index eller sämre, är det då värt det? Kunde man gjort något mer produktivt eller givande istället? Lärt sig nya saker som kan hjälpa i karriären, jobbat mer, varit med familj och vänner mer, eller samlat tomburkar?

Jag tror att det finns en poäng att hålla sig lite uppdaterad om vad som sker inom aktievärlden och då och då även lära sig lite nya saker, få nya infallsvinklar och bli utmanad när det gäller sina åsikter. Men för min del gäller det att väga det mot andra saker i livet. Speciellt efter att jag blev förälder så har jag konfronterats med faktumet att tiden man har är begränsad och man behöver sålla och prioritera. Det är ett skälen till att jag håller mig till indexfonder, tillsammans med det faktum att jag inte tror att jag kommer att överavkasta mot index på lång sikt. 

Digitala rådgivningsverktyg och tjänster för investeringar

Jag snubblar över fler och fler digitala verktyg för rådgivning och placeringar i aktier. Kanske kan detta vara ett enkelt sätt om man vill investera i t.ex. indexfonder och vill ha hjälp med t.ex. allokering och val av fonder? I USA finns sedan flera år företag som för en billig avgift (ca. 0.25%) bygger en portfölj med ETFer med indexfonder och ser om allokeringen vid regelbundna intervall. Exempel på dessa tjänster är Betterment och Wealthfront.
Det finns både rena placeringstjänsten som tar hand om dina pengar och investerar dessa, sen finns det också en typ av rådgivningstjänster som ger förslag på olika placeringsalternativ, men det är upp till dig att agera och investera. Jag tänkte skriva ned lite tankar om olika alternativ i det här inlägget. Jag har inte fått någon sponsring av de tjänster som jag nämner, men personerna bakom Lysa kontaktade mig för ett tag sen och undrade vad jag tyckte om deras tjänst. Detta är dock ingen jämförelse mellan de olika tjänsterna, eftersom dessa har olika mål och inriktning, utan mer allmänna betraktelser ur en indexinvesterares perspektiv.

Lysa 
Lysa är en tjänst som liknar de amerikanska alternativen som jag nämner i början. Lysa ger möjlighet att bygga upp en portfölj som består av indexfonder av räntefonder.
Först får man svara på diverse frågor om sin ekonomi, risktålighet, och sparhorisont. Sen får man utifrån detta ett förslag på en portfölj med allokering mellan räntor och aktier. Fonderna som man kan investera i är två till antalet, en för aktier och en för räntor. Dessa är fond-i-fonder som investerar i olika index-ETFer mestadels. Man får en väldigt bred exponering mot Sverige och resten världen (inkl. tillväxtmarknader, och småbolag). Just småbolagen och tillväxtmarknaderna gör att fonden sticker ut lite tycker jag eftersom dessa kan vara krångligare och dyrare att exponera sig mot. Jag tycker att Lysas upplägg är rätt bra och avgiften är ganska rimlig: 0.29-0.38% + transaktionsavgifter (som troligen blir rätt låga).
Om man har lite lätt hybris sådär (som jag kanske har?) så kan man plocka ihop motsvarande fonder/ETFer och komma ned till ca. 0.2 % i avgift, alltså lägre än Lysa. Inte helt oviktigt på lång sikt. Men det finns helt klart en poäng att låta någon sköta allokering och ombalansering av portföljen automatiskt, och i det avseende så är avgiften helt okej tycker jag. 

Sigma Stocks

"Gör-det-själv förvaltning. Undvik avgifter genom att spara i aktier utan mellanhänder. Skillnaden blir enorm för dig. Inga förkunskaper krävs".
Sigma Stocks är en tjänst som rekommenderar aktier som du sen kan placera själv i via t.ex. din nätbank. Man prenumererar på tjänsten och den kostar upp till 49 kr/månad. Sigma Stocks utför någon form av analys och screening för en viss marknad som kunden anger och kommer därefter med förslag på en portfölj av aktier. Det finns också ett indexalternativ som är gratis.
"alla bolag som tas fram är stabila och bra prissatta"
Den här typen är citat tycker jag är lite farliga, för hur ska man tolka detta? Speciellt om man inte har några förkunskaper, vilket Sigma Stocks inte tycker att man behöver, så kan man förledas att tro att ens aktier garanterat kommer att prestera bra.
För en indexinvesterare så finns det inte så mycket att hämta här tycker jag. Det är mer för den som tror på aktiv förvaltning och att Sigma Stocks modeller kan leverera. I alla fall så är avgiften inte särskilt hög om man investerar minst 100000 kr (courtage tillkommer givetvis). Men frågan är hur deras modeller avkastar i framtiden?

Småspararguiden
Detta är en form av rådgivningssajt där man t.ex. kan få förslag på bra fonder från olika bankers utbud. Småspararguiden är en hängiven förespråkare av indexfonder. Standardrådet verkar vara 100% global indexfond. Jag gillar också deras ton och formuleringar ("din personliga bankman är en säljare", "spel på aktier är en hobby som kostar pengar"). Det finns dessutom en blogg med många vettiga inlägg om sparande. Här har en indexinvesterare en del att hämta tycker jag och jag brukar följa vad som skrivs. 

Avanzas portföljgenerator
Detta är ett verktyg som Avanza har som hjälpmedel för att designa fondportföljer. Man får olika förslag på allokering och fonder utifrån placeringshorisont. Det verkar som om man i utgångsläget hamnar i ett förslag med aktivt förvaltade fonder som har många stjärnor hos Morningstar. Tyvärr har det visat sig att Morningstars stjärnor inte har något värde för att förutsäga framtiden; fem stjärniga fonder har inte visat sig vara ett sätt att hitta framtida vinnarna. Det finns dock möjlighet att sortera utifrån fondavgift och även bara välja indexfonder, och då kan man få fram vettiga alternativ tycker jag. Dock så är det vid första anblicken inte helt lätt att hitta dessa alternativ. Så för en indexinvesterare så kan Portföljgeneratorn vara ett sätt att få förslag på allokering och se vilka indexfonder som finns som alternativ. 

Opti
"Hitta dina fonder, få en oberoende granskning och jämför med bättre alternativ". Detta är en sorts fondrådgivare, där man vill hjälpa folk att hitta bättre alternativ till sina fonder som man investerar i. Det är gratis om man vill flytta mellan fonder i en och samma bank, förutom när man ber Opti om hjälp att flytta mellan fonder i olika banker, då kostar det 145 kr. För en indexinvesterare så finns det kanske inte så mycket att hämta gissar jag (jag har inte testat tjänsten). Själva fondvalet är ju ganska givet för en indexinvesterare.

Slutord

Ur en indexinvesterares perspektiv så tror jag att det kan finnas en nytta med digitala placeringstjänster. Det finns helt klart en poäng att någon annan allokerar som ombalanserar portföljen, och så att säga skapar en extra barriär mellan dig själv och portföljen. Sen gäller det förstås att hålla koll på avgifterna. En sak som är värd att fundera över är kunskaperna som krävs för att kunna ta till sig och följa råden som man får i de olika tjänsterna. Att tro att man inte behöver förkunskaper kan vara aningen blåögd. Det går kanske bra i en uppgång på börsen, men hur blir det vid en rejäl baisse?

Mr. Investor

Med rubriken syftar jag inte på någon ur Wallenbergfamiljen.

Liksom Benjamin Grahams skapelse, Mr. Market, är Mr. Investor en känslig typ vars humör svänger friskt. Mr. Market är oftast Mr. Investors idol och han följer därför honom noga varje dag. Ibland blir han osams med Mr. Market och tycker att denne har fel, men ibland älskar Mr. Investor honom och allt det han gör. När Mr. Market går ner sig i en manodepressiv episod följer ofta Mr Investor med ner. Mr. Investor kan då tappa tron på Mr. Market och helt säga upp bekantskapen. Först när Mr Market repar sig och blir på bättre humör tar Mr. Investor mod till sig och knyter an kontakten igen. 

Mr. Investor samlar in en massa information hela tiden, från bloggar, tidningar, poddar, och analystjänster, samt, när Mr. Market är topphumör, även från kollegor vid fikabordet och från taxichaufförer och skoputsare. Ibland är Mr. Investor systematisk i att samla in och analysera all denna information, men inte så sällan går han på magkänsla när han tar beslut om investeringar.

Vad säger ni, känner ni igen er i Mr. Investor? Jag erkänner att jag gör det.

Detta är förstås inget nytt, så här sade Benjamin Graham: 

The investor’s chief problem and even his worst enemy is likely to be himself.

Jag leker ibland med idén att investera i småbolag, och jag har en idé att skapa en typ av bred småbolagsportfölj, lite liknande det som Solnamannen skriver om men med modifikationer. Men jag avvaktar, kanske är det bara Mr. Investor som sitter på min axel och viskar?

Indexinvesteringar goes public!

Vi vill först av allt be om ursäkt, vi har nämligen inte varit helt ärliga mot Er, kära läsare. Det finns ingen fysisk person bakom bloggen Indexinvesteringar. Inläggen har genererats av an artificiellt intelligent mjukvara som är baserad på mönster bland befintliga aktiebloggar. Till exempel så har bloggarens identitet tagits fram genom olika algoritmer för att nå maximal likhet med andra bloggare, och Indexinvesteringar beskrevs följdaktligen som en akademiker i 30-års åldern som totalt nördat ned sig på investeringar. Detta för att skapa en igenkänningsfaktor och lättare att bygga förtroende för indexfonder, i ett led att i lansera nästa steg:

RandomWealth är en spinoff från det svenska startup-fintechbolaget Artificial Cognitive Economics (ACE). Mjukvaran som styr investeringarna har tagit fram i samarbete med Professor Randolph Walker, Fairfax University:

"We are excited and proud to launch what we consider to be a breakthrough and a milestone in money management: Augmented Randomness. This investment strategy will effortlessly create substantial wealth for our customers and revolutionize the way money is managed. Based on our excellent skills in Fortran programming we have developed a neural network-based software which is more random than anything created yet. Our extensive backtesting and forwardtesting has shown that Augmented Randomness will increase alpha, lower beta, and also add some gamma and theta into the mix".

RandomWealth kommer att köpa aktier slumpmässigt på slumpmässig börs i världen. Detta sker vid en slumpmässig tidpunkt och med en slumpmässig positionsstorlek. Skillnaden mot indexfonder är att Augmented Randomness eliminerar sannolikheten att andra investerare kan utnyttja fondens populäritet och förutsägbarhet. Dessutom så kommer det att vara omöjligt att spåra exakt vilka investeringar som gjorts, eftersom det sker genom ett intrikat upplägg med depåer i flera länder. Man får alltså en extremt slumpartad investeringsportfölj som är dold för andra marknadsaktörer. Tjänsten kommer att vara gratis, men med ett premiumalternativ utan reklam (99 kr/månad). 

En rad kringtjänster kommer också att lanseras:

RandomNewsletter (99 kr/månad) med slumpvis utvalda finansnyheter, allt för att undvika confirmation bias. Man kan få information om allt ifrån torrheten i Baltikum, till priset på sidfläsk i Allingsås.

RandomFund. Denna fond kommer snart att lanseras för PPM och är en fond-i-fond-i-fond: en fond som slumpvis väljer ut fond-i-fond fonder, och använder Augmented Randomness för att välja ut och managera dessa. Prof. Walker kommenterar: "I have never understood why you should settle with just a fund of funds, when you can go for a fund of funds of funds." 

Fler fonder och tjänster är planerade. Detta är bara början, låt oss göra denna resa tillsammans!

Stay tuned!

/Allram Falk, C3PO, RandomWealth

Tankar om allokering

Om man ska designa en portfölj med till exempel indexfonder så ställs man ovillkorligen inför frågan: Hur ska man allokera? Detta är såklart kopplat till sin egen situation; tidshorisont, riskvilja, och engagemang etc. Att bestämma allokering är en smula snårigt tycker jag och det finns många olika förslag och strategier för hur man kan tänka.
Man kan självklart titta bakåt i tiden och se hur olika alternativ har presterar, se till exempel Portfoliocharts för olika alternativ. Jag är dock osäker på om man ska lägga ned så mycket tid på detta titta på historien. Jag tror att det är viktigare att hitta en mix som passar en själv, allt för att rent psykologiskt klara av att investera långsiktigt och hålla fast vid sin portfölj.

Så gör jag
Själv spara jag på lång sikt (minst 15 år) och väljer därför en portfölj med 100  % aktier (15 % Avanza Zero och 85 % Länsförsäkringar Global) . Mina resonemang till att välja denna går ut på att ha en stor del internationellt och sen en bit Sverige så att de största innehaven för de svenska aktierna ligger i paritet med de internationella. Detta är lite taget ur luften, men tanken är att detta är en allokering som jag kan hålla fast vid under en väldigt lång tid.

Några andra alternativ
Den så kallade soffpotatisportföljen, är till exempel en klassiker. Den har 60% aktier och 40% räntor. Man kan alltså konstruera denna med bara två fonder om man vill.
Burton Malkiel, förordar i den i min upplaga av A Random walk down Wall Street från 2012 följande portfölj för någon som är i 20-års åldern: 70 % Aktier, 15 % obligationer, 10 % fastigheter, 5 % kontanter. Värt att nämna att Malkiel har ändrat en del under åren i allokeringen som han föreslår. Detta är kanske ganska väntat, till exempel räntan har ju varierat stark under perioden 1990-idag.
Avanzas portföljgenerator spottar ur sig följande allokering för den mest långsiktiga portföljen: 30 % Global, 25 % Tillväxt, 10 % Europa, 25 % Sverige, 10 % Långa räntor. Oklart dock hur man kommit fram till dessa siffror.

Tillväxtmarknader? 
Tillväxtmarknader är ibland på tapeten, till exempel när jag började investera (2010) var de rätt så heta. Sedan några år senare så var dem iskalla. Jag tror att man ibland missleds av namnet, "tillväxtmarknader". Det låter ju så bra, det växer ju! Det borde bli en bra investering? Till exempel Malkiel propagerar för en ganska betydande vikt i Kina. Även Avanzas portföljgenerator alternativ har en betydande del i tillväxtmarknader (25 %). Men jag håller mig i från tillväxtmarknader, förutom de fåtal procent som ingår i Länsförsäkringars globalfond.
Ett argument för detta är att det inte finns någon korrelation mellan tillväxt i ett lands BNP och överavkastning för dess börs, se till exempel här.
Ett annat argument emot är att det helt enkelt är lite dyrare att investera i tillväxtmarknader än globala och svenska indexfonder, när man tittar på fondavgifter för indexfonder.
Vidare så är lite färgad av mina egna personliga erfarenheter från möten med personer från olika tillväxtländer. Jag tror att om man växt upp under ett totalitärt statsskick som undertrycker befolkningen så hämmar det kreativitet och ifrågasättande, vilket i sin tur hämmar förmågan att analysera och utveckla i näringslivet. Kort sagt så tror inte att Kina kommer att totalt ta över världen och att det inte är nödvändigt att ha en stor vikt av sina aktier investerade i kinesiska bolag. Jag tror att västvärlden kommer att stå sig stark i framtiden också och att företagen här kommer att klara sig bra på den globala marknaden. Ett demokratiskt samhälle med förhållandevis låg korruption tror jag är bra för företagandet vilket sen i sin tur gynnar avkastningen på aktiemarknaden.

Slutord

Jag tror att enkelhet är nyckeln vid valet av allokering. Att hitta en mix som man är bekväm med och sen hålla fast vid den. Och jag menar verkligen hålla fast. Inte lockas av marknader/länder som presterat bra den senaste tiden, eftersom långsiktiga avkastningen i regel oscillerar runt ett medelvärde så brukar en bra avkastning följas av en mindre bra avkastning. Samtidigt är det svårt att tajma dessa svängningar så det är bäst att låta bli och helt enkelt surra sig vid masten när det gäller allokeringen.
Självklart kommer man troligen att ändra i portföljen över tid, till exempel om man behöver en del under pensionen och därför minskar aktieexponeringen, men detta bör nog ske väldigt sällan.

Teknikskiften och att investera för framtiden

Jag lyssnade på Börspoddens senaste avsnitt där Ola Rollén intervjuades. De diskuterade hur man borde investera i framtiden för att nå framgång. Ola Rollén menade att man måste vara aktiv för att avkasta bra och hitta nischer som växer snabbt, eftersom den globala tillväxten troligtvis blir låg framöver. De menade att köpa några "bra" bolag och lägga dem i byrålådan är förlegat, och att indexfonder är ett bättre alternativ, men om man vill nå en hög avkastning måste man vara väldigt aktiv och engagerad. Jag håller med till viss del om detta, fast med högt engagemang tror jag att det också finns en betydande risk att man presterar dåligt, om det nu skulle visa sig att man är en dålig investerare.
Det här med att försöka pricka olika trender och investerar utifrån dessa, till exempel i nya tekniker, tror jag är vanskligt. Är det rimligt att man måste kunna identifiera långa nya trender och investera i rätt bolag inom denna trend? Min utgångspunkt är att marknaden är ganska effektiv. Man kan möjligen se detta på värderingen på många bolag som agerar inom branscher som förväntas öka framöver, till exempel Internet of Things, e-handel, mfl.

En global indexfond har idag dessa innehav som de tio största:  

Apple
Microsoft
Johnson & Johnson
Amazon
Alphabet
Exxon
JPMorgan
Facebook
Wells Fargo
General Electric

Följdaktligen så har jag alla dessa bolag i min portfölj. Man kan se att det finns en hel del stora teknikbolag med på listan som inte fanns eller var mycket små för 20 år sedan.
Indexfonder är egentligen ett instrument som är ganska bra att plocka upp nya trender och företag. De balanserar ju om med jämna mellanrum så när det kommer nya bolag som blir stora och framgångsrika så kommer de till slut att leta sig in i din indexfond. Visserligen oftast när de blivit rejält stora, men det är ju helt okej tycker jag, jag äger hellre en korg av stora teknikbolag än att jag försöker plocka ut mindre sådana. Och månadssparar man så köper man ett tvärsnitt av marknaden varje månad, och sprider riskerna ytterligare.

Fondbolagens förening fallerar

Fenomenet att man ofta överskattar aktiefonders historiska avkastning, som grupp, är välkänt (survivorship bias). Detta beror på att man missar att ta med fonder som lagts ned eller slagits ihop med en annan. Dessa fonder har i allmänhet inte presterat så bra, det är därför som dem avslutas. Se till exempel denna studie: "Survivorship bias and mutual fund performance"
Trots att detta som sagt är väldokumenterat så stöter jag på det då och då. Nedan är ett exempel från Fondbolagens förenings rapport som heter Fondspecial, sid 14. Man jämför aktiva och passiva aktiefonder för olika tidsperioder (1-10 år).

Det som är understruket med rött i bilden ovan är "Sverigefonder med minst 5 års historik..." Man har alltså bara tagit med de fonder som funnits i fem år eller mer och använt deras avkastning, fonder med kortare historik räknas inte med. Detta gör att man speciellt överskattar de aktiva fondernas resultat, eftersom dessa läggs ned titt som tätt. De passiva fonderna, indexfonderna, är mer statiska och det är främst avgifterna som spelar roll för avkastningen, men visst kan det ha varit någon variant som lagts ned och t.ex. varit lite dyrare än snittet och därför dragit ned detta.

Survivorship bias kan man även se på en hemsida som Fondkollen, Det finns 72 Sverigefonder fonder med som har funnits 10 år, medan 123 som har en historik på minst 1 månad. Noterbart är att indexfonder rankas ganska lågt när det gäller tio år, något som alltså sannolikt beror på survivorship bias.

Jag avslutar med ett citat från Fondbolagens rapport (Fondspecial). Notera användandet av orden risk och chans.

"En fördel med att välja aktivt förvaltade fonder är alltså att spararen har chansen att välja en av de bästa fonderna medan fördelen med indexfonder är att spararen inte riskerar att välja någon av de sämsta fonderna."

En indexinvesterares frestelser

Min övergång till en mer renodlad indexinvesterare tycker jag har gått bra och jag har till exempel  inte loggat in på min depå på mer än en månad. Jag skrev lite om risker tidigare för strukturera upp och försöka kontrollera hur jag hanterar dessa. Men ytterligare en risk för en indexinvesterare är att man börjar glida över och kanske fundera på att investera i enskilda aktier. Ibland så märker jag att det finns små små impulser att kanske läsa på om olika bolag. Det har inte varit någon risk att jag hittat på något dumt, men det är nog klokt att försöka mota Olle i grind. Framförallt gäller detta när jag läser finanstwitter och finansbloggar. Jag läser färre bloggar efter att jag börjat blogga själv, men följer ändå ett antal fortfarande. Kanske är det mest rationellt att dra med ännu mer? Men ger ju samtidigt en viss förkovring och underhållning, och i vissa fall material för blogginlägg.

De senaste veckorna har jag fått några infall och tittade på lite bolagsrapporter. Jag läste Fenix Outdoors och Bahnhofs kvartalsrapporter eftersom jag var lite nyfiken på hur det går för dem. Det behöver förstås inte direkt vara något dåligt, jag äger ju fortfarande aktier i dessa bolag i min "sovande" aktieportfölj. Men borde man läsa kvartalsrapporter som i indexinvesterare? Nej, egentligen inte tror jag. Fast det är nog ingen fara så länge det inte leder till planer och tankar att börja investera aktivt igen. Det behövs kanske några kontrollfrågor för att undvika att man faller in gamla vanor?

Kontrollfrågor för en indexinvesterare som får en impuls att köpa enskilda aktier:

• Bedömer du att sannolikheten är >75 % för att den aktie du vill köpa kommer att slå index långsiktigt?
• Har du den tid som krävs för att följa företaget och branschen den verkar i?
• Vet du något som investerarkollektivet inte vet om aktien som gör att du är säker på att prissättningen är attraktiv?
• Kommer investeringsidéen från något annat än Twitter eller valfritt Buffettcitat?

Om du har svarat ja på alla frågorna, vänta en vecka och svara igen. Om svaren fortfarande är unisont positiva: be din bank att plombera din depå i tio år, så att inga inloggningar är möjliga under denna tid.

Detta kanske är något drastiskt, till och med John Bogle föreslår att man kan tillåta sig att investera en mindre del av portföljen i enskilda aktier (5 %), som Sensim Steps skriver på sin blogg. Jag vet inte om det skulle fungera för mig, jag tror att det kan vara svårt att hålla det på en så låg del av portföljen när man väl håller på.

Baseboll, Buffett och den effektiva marknaden

När jag var yngre spelade jag baseboll under en period. Jag tyckte att det var roligt, och då särskilt kampen mellan kastaren och slagmannen. Där gällde det att vara med både mentalt och fysiskt för att ha en chans att träffa bollen. Kastaren försöker enkelt uttryckt att kasta bollen förbi slagmannen, som har som uppgift att slå iväg bollen, helst långt. Detta är ett nyckelmoment inom baseboll som till stor del bestämmer utgången av en match. Om ett lag har en kastare som har en riktigt bra dag så har de en mycket stor chans att vinna. 

Warren Buffett har ett antal citat där han liknar investeringar med baseboll, här är ett utav dem:

“The stock market is a no-called-strike game. You don’t have to swing at everything – you can wait for your pitch"

En called strike är när kastaren får bollen i zonen mellan en platta på marken och slagmannens knän och axlar, utan att slagmannen ens försöker svinga på bollen med sitt slagträ. Efter tre strikes så är slagmannen bränd. Det Buffett menar med no-called-strike game är alltså att man inom investeringar  inte riskerar att förlora om man väntar och låter några bollar passera som man inte tycker är värda att svinga på. Utan man kan vänta på det rätta läget i lugn och ro och sen slå till. Fast när bollen kommer med hård skruv i 150-160 kilometer per timme, hur vet man då när det är ens pitch? Det finns en stor risk att man missar bollen och helt enkelt svingar i luften. Jag har definitivt gjort detta många gånger, både inom baseboll och investeringar. Enligt min åsikt är aktiemarknaden effektiv i den mening att det inte finns några bollar som är lätta att träffa.
Babe Ruth, den kanske bäste och definitivt mest mytologiserade basebollspelaren genom tiderna, lyckades gör en home run knappt 7 % av tillfällena som han var uppe för att möta kastaren.

Det finns en hel del kritik mot den effektiva marknadshypotesen, till exempel det faktum att det har funnits en rad gånger då marknaden gått in i faser som, speciellt i efterhand, har kunnat identifieras som helt irrationella. Det finns också olika definitioner på aktiemarknaden effektivitet, såhär skriver till exempel Investopedia:

"According to the EMH[Efficient Market Hypothesis], stocks always trade at their fair value on stock exchanges, making it impossible for investors to either purchase undervalued stocks or sell stocks for inflated prices."

Denna definition håller jag inte med om. Det är snarare så att aktiernas pris alltid är precis fel, men att de i de allra flesta fall är ungefär rätt. Aktierna kan inte alltid handlas vid fair value eftersom framtiden alltid är osäker till varierande grad.  

Burton Malkiel ger följande defnintion:

"At the outset, it is important to make clear what I mean by the term “efficiency.” I will use as a denition of effcient financial markets that such markets do not allow investors to earn above-average returns without accepting above-average risks"

Detta håller jag i stort sätt med om. Visst finns det svagheter hos marknaden som leder till att vissa investerare kan överpresterna över lång tid, även riskjusterat. Men de med ett dokumenterat track record att göra detta är mycket få, och det är därför de har fått en sådan ikonstatus, se till exempel namn som Schloss, Livermore, Buffett, Watsa, och Lynch.

Moneyball är en bok av Michael Lewis, som även filmatiserats. Den handlar om basebollaget Oakland Athletics som i början av 00-talet utvecklade mer grundlig statistik modell för att förutsäga om en basebollspelare skulle bli framgångsrik eller inte. Denna analys undvek allmänna "sanningar" inom basebollen som ofta ledde till felaktiga rekryteringar. Detta gav Oakland, trots en väldigt liten budget, stora framgångar under några år. Men sen började de andra lagen att använda samma analys och Oaklands fördel försvann. Liksom på aktiemarknaden så finns det strategier som fungerar ett tag, men snart så blir fler och fler medvetna om strategin. Ett säkert tecken kan nog vara när det skrivs en bok som detaljerat redogör för denna strategi och gör den lätt att replikera. Kanske Dogs of the Dow eller Magic formula kan vara exempel här när det gäller investeringar. 

Kvalitet på ekonomibloggar

Bloggaren Onkel Toms stuga uppmanade andra ekonomibloggare att skriva ned sina tankar om vad de tycker är kvalitet när det gäller blogginlägg. Detta efter att det har yttrats en del kritik mot en viss typ av inlägg (se t.ex. Egon Investors inlägg om detta). Därför tänkte jag komma med mina betraktelser om detta i det här inlägget. 

Varför skriver man en blogg? Nu har jag bloggat en extremt kort tid (drygt en månad), och när jag började tänkte jag att jag skriver bara för mig själv för att utveckla mig och få en bättre struktur på mina investeringar. Men när jag (smått chockad) insåg att jag faktiskt har några läsare, så tror jag att det påverkar mig. Det är lite som i den grundläggande fysiken: man kan inte göra en observation utan att påverka systemet som man observerar. Bloggläsaren påverkar bloggaren genom kommentarer eller genom att bara besöka bloggen eftersom det syns i statistiken. Men detta är lite av poängen har jag insett; glada tillrop, kritik eller annan feedback är mycket värdefull. Så jag tror att det faktum att man har läsare är väldigt positivt i grunden. Men det finns självklart en risk att man i sin iver efter sidvisningar och reklamintäkter går lite fel.

Själv störs jag inte av bloggar som jag tycker är ointressanta, irrelevanta, eller kör för mycket reklam. Jag röstar helt enkelt med med fötterna och fokuserar på de bloggar som ger mig något. Min högst personliga reflektion när jag kollar på olika bloggar är att jag tycker att det finns en liten negativ korrelation mellan mängden reklam och kvalitet på bloggen (det finns förstås en del undantag). 

Jag har ingen plan för mitt bloggande, men jag har hittills tenderat att skriva inlägg som är av det lite längre slaget, relativt sett. Dels för att indexinvesteringar inte kräver några snabba kommentarer såsom inlägg om nyheter för bolag i portföljen eller om nya aktieinköp. Men också för att det passar min personlighet och kynne. Jag har t.ex. svårt att få fram något vettigt på 140 tecken. Detta speglar också vad jag personligen tycker är kvalitet på ett blogginlägg. Det kanske låter lite högtravande, men jag gillar inlägg som har ett, relativt sett, bestående värde. Ett bestående värde kanske låter lite paradoxalt, det ligger ju egentligen i bloggens natur att vara snabbfotad. Men jag dras mer och mer till inlägg som är ganska allmängiltiga och det finns klokheter som man kan ta med sig i inom ekonomi, investeringar, eller livet i allmänt.  

Några aspekter av kvalitet: 

• Stilistisk och språklig kvalitet. Även om ämnet och analysen i blogginlägget är genomtänkt och intressant, så faller intrycket om texten är dåligt skriven med t.ex. ett dåligt flyt eller många språkliga fel..
• Nya insikter/infallsvinklar. Det kan t.ex vara något som utmanar min nuvarande ståndpunkt på något sätt.
• Underhållande. Gärna aningen provocerande och skrivet med glimten i ögat. 

Här är tre blogginlägg från den senaste tiden som jag tycker uppfyller ett eller flera av kriterierna ovan:

Riskminimeraren: Om frihet, sparande, livet och arbete 

Investerarfyskerna: De flesta bör inte vara aktiva investerare

Lundaluppen: Jul i Lund

Finns det en risk att indexfonder blir för populära?

Jag har några gånger sett att folk oroat sig för, eller kritiserar, indexfonder för att de kan bli för populära. För om i princip all handel sker genom indexfonderna så sker all handel bara mekaniskt efter börsvärde, och detta skulle skapa väldigt konstiga svängningar på aktiemarknaden. Jag håller med om detta, men frågan är om vi är nära en sådan situation idag? Och riskerar den att uppkomma i framtiden?

Så ser det ut idag

Indexfonder utgör ca 15 % av svenskarnas aktiefonder, vilket motsvarar ca 86 miljarder kronor (källa: Fondbolagens förening). Till detta tillkommer ETF:er som följer index, så vi säger 100 miljarder totalt. Det utländska ägande på börsen är ca. 40% (källa: SCBs aktieägarstatistik). Totala börsvärdet på Nasdaq OMX är ca. 6220 miljarder, så det utländska ägandet är således värt 2492 miljarder. Om vi antar att detta också är indexerat till 15 % så hamnar vi på att totalt 474 miljarder i indexfonder eller index ETF:er. Detta motsvara ca. 8 % av värdet på Nasdaq OMX. 

Omsättningshastigheten för en indexfond är ca. 5-10 %. Detta resulterar i att omsättningen för indexfonder, om man räknar med 10% omsättningshastighet, på 47,4 miljarder per år. Om man jämför detta med omsättningen totalt på Nasdaq OMX (ca. 4000 miljarder per år), så resulterar det i att indexfonderna står för ca. 1 % av omsättningen på börsen. 

Framtiden?

Indexfondernas andel av fondsparandet har ökar för varje år med ca. 1.5 procentenheter sedan 2010 (Fondbolagens förening). Om man extrapolerar detta 10 år framåt så utgör alltså indexfonderna för 30 % av den totala fondförmögenheten, och då omkring 2 % av omsättningen på börsen (allt annat lika som i beräkningarna ovan).  

Mina tankar och slutsatser

Mina uppskattningar ovan för indexfondernas del av totalt börsvärde och omsättning visar att de utgör en ganska liten del av marknaden, speciellt om man ser på omsättning. Givetvis så kan indexfonder och index-ETF:er ge upphov till märkliga rörelser på aktiemarknaden ibland. Till exempel om en jättelik ETF ska gå ur en position som är väldigt liten/illikvid aktie så gissar jag att man kan handla ned aktien rejält. Och vid en panikutförsäljning så kan fallet eventuellt förstärkas av att investerare säljer "hela" marknaden på en gång. Så indexfonder kan bidra till att göra marknaden lite mindre effektiv, vilket även verkar ha delvis hänt i USA. Men om den verkligen var ineffektiv, så borde aktiva investerare och fondförvaltare kunna kapitalisera på detta i en mer och mer omfattande utsträckning. Det finns dock inga tecken på detta som jag har sett, se till exempel mitt senaste inlägg om Avanzakunders avkastning. 

Burton Malkiel nämner att han inte kommer börjar oroa sig förrän 95 % av marknaden består av indexfonder (nu ca. 30 % i USA). Lyssna här från ca 63.30. Han menar att det är självreglerande, att investerare snabbt kommer att kapitalisera och på ett effektivt sätt utnyttja eventuella effekter för stora indexfonder. Om indexfonder gör marknaden ineffektiv, så kommer alltså folk att komma in på marknaden och göra den mer effektiv igen. Dock måste man påpeka att Malkel har ett finger i indexfondsyltburken. Han är knuten till Wealthfront, en robot-indexinvesteringstjänst. Och han har ett förflutet på Vanguard, 

En annan kritik som jag hört är att indexfonder inte investerar i IPO:er, och därför skulle tillförandet av nytt riskkapital få problem om indexfonderna dominerar totalt. Givetvis skulle det vara problematiskt om ingen skulle vilja investera i IPO:er, men jag tror att vi är mycket långt ifrån en sån situation, speciellt om man tittar på intresset för IPO:er idag på Stockholmsbörsen. 

Ytterligare en kritik mot indexfonder är att de snyltar på den aktiva förvaltningen. Indexfonderna fungerar för att det finns andra som spenderar hela dagarna med att analyser aktier och försöker hitta ett korrekt pris på dessa, och reagerar på nyheter och justerar aktiepriser utifrån dessa. Visst stämmer detta, och jag tycker att man kan se på det faktum att indexfonder fungerar som en manifestation på att marknaden är ganska effektiv. Men jag har svårt att förstå kritiken; alla har ett fritt val för hur de väljer att investera och tycker man att indexfonder snyltar för mycket så kan man helt enkelt också investera i indexfonder.

För att summera så är jag inte orolig för att indexfonder är för populära idag, eller att de skulle bli detta i framtiden.

Aktiesparande - en dyr hobby?

Detta inlägg kan ses lite som en fortsättning på Lundaluppens blogginlägg från 2013 där han jämför Avanzakundernas avkastning med SIXRX. Då såg det inte så bra ut för Avanzakunderna. Nu har det gått några år sen dess och jag tänkte ta tillfället i akt att uppdatera hur det har gått. Jag jämför med Avanzakundernas avkastning med två olika indexfonder, en global och en svensk. Information om Avanzakundernas avkastning kommer från Avanzas årsredovisningar och är ett genomsnitt viktat efter kapital, alltså spelar de sparare med större kapital en viktigare roll för slutresultatet.

Jag vill poängtera att jag på intet sätt vill hänga ut vare sig Avanza eller deras sparare i det här inlägget. Att jag använder Avanza som exempel är att dem, mig veterligen, är de enda som redovisar sina kunders avkastning. Jag gissar att det ser liknande ut för vilken annan bank som helst.

År	Avanza- kunder	Avanza Zero	Danske Invest Global Index
2016	6 %	9 %	21 %
2015	16 %	2 %	3 %
2014	8 %	14 %	29 %
2013	17 %	25 %	21 %
2012	8 %	16 %	4 %
2011	-16 %	-12 %	-2 %
2010	16 %	25 %	7 %
2009	43 %	50 %	19 %
2008	-36 %	-36 %	-19 %
Ack.	63 %	93 %	83 %
Snitt/år	6,9 %	10,3 %	9,2 %
Standard- avvikelse	22,9 %	24,4 %	14,8 %

Självklart är några brasklappar på sin plats här. Avanzakunderna har säkerligen en del av sina pengar investerat på annat håll än i aktier, i t.ex. sparkonto och räntefonder, så jämförelsen med aktieindexfonder haltar en smula. Men av Avanzas årsredovisning att döma är bara en liten del, ca <5% på sparkonto. Dessutom så ser man på svängningarna i avkastning att en klar majoritet har investerats i aktier. Men det vore helt klart intressant att se mer detaljerad statistik, t.ex. medianavkastningen för Avanzakunderna.

Dessa siffror för Avanzakunder är jämförbara med fondsparares avkastning i USA. Dalbar ger varje år ut en uttömmande rapport om fondsparares avkastning. Till exempel så har fondsparare i aktiefonder fått en avkastning på 4,7 % per år i snitt över de senaste 20 åren, jämfört med S&P 500 på 8.2 %. Alltså väldigt liknande siffror som man får när man jämför Avanzakunderna med de olika indexalternativen i tabellen ovan. Dalbar slår fast att investerarnas psykologi är den största bidragande orsaken till den lägre avkastningen, följt av avgifter. Under dessa psykologiska orsaker hittar vi tendensen att köpa dyrt och sälja billigt, samt att hoppa ur marknaden under ett större ras och att inte gå inte igen förrän långt efter det har vänt. Om man tittar på Fondbolagens förenings årsrapport (sid 6) så kan man möjligen se samma tendenser för svenska sparare. Det har skett stora utflöden ur aktivt förvaltade fonder 2011 och 2015, som inte balanseras upp av inflödet i indexfonder. Dessa år har även inneburit de största börsnedgångar de senaste åren. Självklart kan det betyda att spararna dragit sig ur innan nedgången, men att döma av Avanzakunderna så antar jag att man går ur efter att börsen gått ned en hel del, och sen dröjt med att komma tillbaka. Precis som för de amerikanska fondspararna.

Alternativkostnad - ett räkneexempel

Om man tar snittstorleken på kontot för en kund hos Avanza (ca. 410 000 kr) och multiplicerar med den procentsats som kunderna underpresterar ett lämpligt index så får man fram alternativkostnaden för att investera aktivt och inte använda en indexfond.
Om man räknar med att man underpresterar med 2 %, vilket är något lägre än skillnaden mellan Avanzakunderna och indexfonderna i tabellen ovan, så landar man på en alternativkostnad om ca. 8000 kr per år.
För en avkastning för index på 7 % och på portföljen på 5 % så blir alternativkostnaden över en tioårsperiod ca. 138 000 kr.
Givetvis är detta ett grovt tillyxat exempel, men jag tycker att det kan vara en nyttig räkneövning för att exemplifiera alternativkostnaden för att underprestera mot index.

Slutord

Man kan såklart investera aktivt i aktier och fonder under några år och sen utvärdera hur det har gått. Men eftersom man vet svaret på hur man presterar först i efterhand så riskerar det att det blir ett dyrt experiment. Dessutom har man, som det visas ovan, oddsen emot sig när det gäller att överprestera. Givetvis behöver inte lämpligt index vara en korrekt måttstock, man kanske investerar på lite kortare sikt och drar därför ned risken genom att t.ex. inkludera räntebärande papper i portföljen. Men för det stora flertalet tror jag att index är relevant eftersom det är så enkelt och billigt att replikera, och många investerar på lång sikt (pension).

En del säger att det är så kul att investera i aktier, så de skulle inte vilja gå över till indexfonder. Jag har delvis förståelse för detta. Jag tycker själv att det är kul att läsa på om bolag och jag kan till och med få en liten kick när jag köper en aktie och den sedan stiger i värde. Men, det riskerar att vara en dyr hobby, som jag förklarar ovan med räkneexemplen. Visst är själva kunskaperna som man förvärvar om ekonomi, branscher och företagande värdefulla, men hur många skulle svara ja på den här frågan: "Vill du betala 8000 kr per år för att investera i aktier?"

Investera i småbolag

Småbolag som grupp har presterat bättre än stora bolag, sett över lång tid (flera decennier) och har därför identifierats som en av faktorerna som ger en överavkastning mot index historiskt. Överavkastningen är cirka två procent per år för amerikanska småbolag om tittar från 1920-talet fram till början av 00-talet. En förklaring till detta är att investerarna över tid får betalt för de ökade bolagsriskerna och ökade volatiliteten för småbolagen i form av högre avkastning.

I Sverige hittar jag ingen data för lika långa tidsserier för småbolag, men till exempel så har svenska småbolag som grupp gett en mycket bra avkastning de senaste 15 åren. Det har också varit en ganska rejäl hausse bland småbolag de senaste åren på Stockholmsbörsen.

Så, om en Sveriges Riksbanks pris till Alfred Nobels minne-pristagare lyfter fram småbolag, hur kan man då investera i dessa som indexinvesterare? Och bör man det? Själv har jag ingen exponering mot småbolag i min indexportfölj, men tänkte utveckla mina tankar om småbolag i det här inlägget.

Global ETF för småbolag

Det finns ett flertal billiga ETF;er från bland annat IShares och Vanguard som fokuserar på småbolag. Dessa är i regel extremt diversifierade med tusentals bolag i ETF:en. Till exempel finns ETF:en med det kittlande namnet Vanguard FTSE All-world ex-US Small cap ETF (fövaltningsavgift 0.17 %). Den innehåller 3492 bolag och som namnet indikerar så kommer bolagen från hela världen, minus USA. De tio största innehaven utgör endast 3.2% av totala värdet. Vi pratar alltså rejäl diversifiering här.

Frågan är hur man definierar småbolag? Medelstorleken på bolagen är runt 10 miljarder kronor i börsvärde. Castellum, noterat på Nasdaq OMX Large cap ingår t.ex. i ETFen.  

Xact Småbolag

Den här ETF:en är designad för att få en exponering mot svenska småbolag. Förvaltningsavgiften är 0.3 %. 

"Fonden skall ha exponering mot företag, vars marknadsvärde vid investeringstillfället ej överstiger ett värde motsvarande 1 % av det samlade marknadsvärdet av bolag upptagna till handel på den reglerade marknaden NASDAQ OMX Stockholm."

I praktiken betyder detta att man investerar i ett flertal bolag på Large cap, till exempel Castellum, Holmen och Nibe. Man blir såklart lite snopen när man ser detta, men det handlar säkerligen att man måste ha aktier med ganska god likviditet i ETF:en, annars skulle handeln inte fungera. Men det finns även lite mindre bolag, såsom Tobii. 

Andra alternativ

En korg av investmentbolag med inriktning småbolag kan vara ett alternativ, t.ex. Öresund, Traction, Svolder, Bure. Förvaltningsavgifterna för dessa investmentbolag är i allmänhet något lägre än aktivt förvaltade småbolagsfonder, i trakterna runt 0.5-1.5 %. Dessutom kan substansrabatt och ägare i kött och blod ge en extra positiv effekt.

Man kan så klart också ge sig ut och komponera en egen portfölj med småbolag. Själv har jag testat, men inser att jag inte har den is i magen och analytiska förmåga som krävs för att göra det. 

Ytterligare ett alternativ är att göra något liknande Solnamannens småbolagsportfölj, Det verkar vara en konstruktion som kräver ganska lite administration och ger diversifiering mot riktigt små bolag. Strategin inkluderar att med tärning slumpa fram vilket inköp som ska göras varje månad, och där valet står mellan de sex bolag som har haft bäst procentuell värdeutveckling sedan inköp. Visst är det en lite provocerande idé, men just därför är den lite kul tycker jag. Man kan direkt tänka sig värdeinvesterarnas invändningar ("Warren Buffett kastar inte tärning!").
Aktivt förvaltade småbolagsfonder. Detta alternativ innebär att man förlitar sig på en förvaltare som i sin tur väljer ut småbolag. Avgifterna ligger på ca. 1.5 %. Det finns historiskt fonder som presterat rejält bra, t.ex. Didner & Gerge. Men frågan är hur det kommer att gå i framtiden? För Didner & Gerge så har ju männen bakom fondens namn lämnat över förvaltningen till andra personer. 

Slutord

John Bogle, grundare av Vanguard, pekar ut en del kritik mot småbolagseffekten. Ett problem är att mycket att överavkastningen för småbolag kommer från tidsperioder långt bak i tiden (30- och 40-talet). På den tiden var aktiemarknaden mycket mindre genomlyst jämfört med idag och säkerligen mer ineffektiv. Idag, när "alla" vet om småbolagseffekten och det nu finns t.ex. ETF:er som gör det enkelt att följa småbolag (dock inte de riktigt små pga begränsad likviditet), kommer då småbolagens överavkastning att fortsätta? Jag vet självklart inte, men jag tror att det kan bli så att småbolagseffekten blir mindre i framtiden.

Det är möjligt att jag skulle kunna få en lite bättre avkastning om jag inkluderade småbolag i portföljen, men det finns också en risk att man går fel och introducerar för många val och parametrar i sin uppbyggnad av portföljen. Detta kan medföra högre risk att man börjar tvivla och sen hoppar tillbaka till en annan allokering t.ex. vid ett större ras på börsen. För investmentbolagen så ställs man t.ex inför en massa val och frågor: vad göra om det plötsligt blir förändringar på nyckelposter, eller om ett fåtal linnehav får en väldigt stor vikt och dessa samtidigt är väldigt högt värderade? 

Om jag skulle välja något så tror jag att Vanguard ETF:en om nämns ovan skulle ligga ganska bra till; ett enkelt val som man inte behöver fundera något mer på efter inköp utan bara behålla och fylla på då och då. Jag skulle inte rebalansera den på grund av kostnaderna behäftade med att handla med en ETF. Men jag är som sagt nöjd med enkelheten med en tvåfondsportfölj och avstår tills vidare.

Hur ser ni på investeringar i småbolag?