Pengarna eller livet?

Jag följer de mer sparinriktade bloggarna lite från sidan, men tycker att det är ett intressant fenomen. Ett exempel på en svensk bloggare är Miljonär innan 30, sen finns det amerikanska bloggare som Mr Money Mustache och Early Retirement Extreme. De sistnämnda brukade jag läsa förut, och tyckte att dem var läsvärda och tänkvärda. Själva grundfilosofin med ett relativt enkelt liv kan jag tycka är sund. Men nu har jag glidit ifrån dem och läser bara väldigt sporadiskt.
Själv är jag hyfsat sparsam, men inte på nivå som t.ex bloggarna som jag nämner tidigare. Jag sparar ca. 20-25% av nettolönen för en trygghet för pension, eventuell sjukdom, arbetslöshet. Jag har inget egentligt konsumtionsmål. Prylar och dyra kapitalvaror lockar inte, men om det är något som jag är beredd att betala för är det någon form av upplevelser (t.ex. resor, konserter, god mat). Ibland kommer jag till och med på mig att vara lite dumsnål när det gäller inköp till mig själv, jag tror att det är lite att universitetstiden som fortfarande ligger kvar. Faktum är att jag aldrig nånsin i mitt liv varit pank, eller ens i närheten. Som student klarade jag mig okej genom att jobba extra och att leva hyfsat billigt i övrigt. Jag är idag lyckligt lottad som har ett jobb (forskning) som jag trivs bra med och där jag kan bli stimulerad och utvecklas. Därför har jag har inga planer alls på att sluta jobba, även om jag hade råd med det.

Det verkar som om människor har väldigt olika inställning till att skjuta upp belöningar. Det är ju detta som är kärnan i att spara; man skjuter upp att använda pengarna vilket medför att man (oftast) har mer av dessa i framtiden.
Warren Buffett nämner i HBO-dokumentären om honom själv att han insåg att om han skulle bli rik så gällde det att låta tiden ha sin gång och vänta med att spendera pengarna. Hans fru däremot höll inte med och menade att de borde ha använt pengarna tidigare, till välgörenhet. Men Buffett ville vänta längre för att på så sätt få mer pengar i slutändan. Detta resulterade i att han sen kunde göra den största privata donationen till välgörenhet någonsin.

Frågan är dock hur länge bör man skjuta upp saker och ting för att kunna använda pengarna till något, till exempel någon form av upplevelse (resa) eller förändring i sitt liv (sluta jobba, jobba mindre)? Man kan kanske likna det vid ett diskonterat kassaflöde? Alltså att planerade upplevelser långt fram i tiden blir lite mindre värda jämfört med om de sker nu, eftersom det finns en viss osäkerhet att man faktiskt kommer att kunna göra det man planerar att göra i en avlägsen framtid. Saker och ting kan sätta käppar i hjulet för planer som ligger långt fram i tiden (t.ex. sjukdom). Dessutom kan en upplevelse idag göra att du utvecklas och du får något att bära med dig i livet framöver. Men samtidigt så kan man få mer pengar om man väntar, som kanske leder till ett mer givande/tryggt/upplevelserikt liv? Jag antar att man själv, utifrån sin egen inställning till sparande, får hitta sin balans i det här sammanhanget.

Jag kan inte komma på något bättre ord än att jag försöker spara "lagom". Jag lägger pengar på det som jag tycker är meningsfullt här och nu, men ser samtidigt till att spara en del inför framtiden. Sparandet är en sorts optimism; jag antar och hoppas att jag kommer leva ett långt liv och därför behöver jag en del pengar längre fram i tiden också.