Tankar om allokering

Om man ska designa en portfölj med till exempel indexfonder så ställs man ovillkorligen inför frågan: Hur ska man allokera? Detta är såklart kopplat till sin egen situation; tidshorisont, riskvilja, och engagemang etc. Att bestämma allokering är en smula snårigt tycker jag och det finns många olika förslag och strategier för hur man kan tänka.
Man kan självklart titta bakåt i tiden och se hur olika alternativ har presterar, se till exempel Portfoliocharts för olika alternativ. Jag är dock osäker på om man ska lägga ned så mycket tid på detta titta på historien. Jag tror att det är viktigare att hitta en mix som passar en själv, allt för att rent psykologiskt klara av att investera långsiktigt och hålla fast vid sin portfölj.

Så gör jag
Själv spara jag på lång sikt (minst 15 år) och väljer därför en portfölj med 100  % aktier (15 % Avanza Zero och 85 % Länsförsäkringar Global) . Mina resonemang till att välja denna går ut på att ha en stor del internationellt och sen en bit Sverige så att de största innehaven för de svenska aktierna ligger i paritet med de internationella. Detta är lite taget ur luften, men tanken är att detta är en allokering som jag kan hålla fast vid under en väldigt lång tid.

Några andra alternativ
Den så kallade soffpotatisportföljen, är till exempel en klassiker. Den har 60% aktier och 40% räntor. Man kan alltså konstruera denna med bara två fonder om man vill.
Burton Malkiel, förordar i den i min upplaga av A Random walk down Wall Street från 2012 följande portfölj för någon som är i 20-års åldern: 70 % Aktier, 15 % obligationer, 10 % fastigheter, 5 % kontanter. Värt att nämna att Malkiel har ändrat en del under åren i allokeringen som han föreslår. Detta är kanske ganska väntat, till exempel räntan har ju varierat stark under perioden 1990-idag.
Avanzas portföljgenerator spottar ur sig följande allokering för den mest långsiktiga portföljen: 30 % Global, 25 % Tillväxt, 10 % Europa, 25 % Sverige, 10 % Långa räntor. Oklart dock hur man kommit fram till dessa siffror.

Tillväxtmarknader? 
Tillväxtmarknader är ibland på tapeten, till exempel när jag började investera (2010) var de rätt så heta. Sedan några år senare så var dem iskalla. Jag tror att man ibland missleds av namnet, "tillväxtmarknader". Det låter ju så bra, det växer ju! Det borde bli en bra investering? Till exempel Malkiel propagerar för en ganska betydande vikt i Kina. Även Avanzas portföljgenerator alternativ har en betydande del i tillväxtmarknader (25 %). Men jag håller mig i från tillväxtmarknader, förutom de fåtal procent som ingår i Länsförsäkringars globalfond.
Ett argument för detta är att det inte finns någon korrelation mellan tillväxt i ett lands BNP och överavkastning för dess börs, se till exempel här.
Ett annat argument emot är att det helt enkelt är lite dyrare att investera i tillväxtmarknader än globala och svenska indexfonder, när man tittar på fondavgifter för indexfonder.
Vidare så är lite färgad av mina egna personliga erfarenheter från möten med personer från olika tillväxtländer. Jag tror att om man växt upp under ett totalitärt statsskick som undertrycker befolkningen så hämmar det kreativitet och ifrågasättande, vilket i sin tur hämmar förmågan att analysera och utveckla i näringslivet. Kort sagt så tror inte att Kina kommer att totalt ta över världen och att det inte är nödvändigt att ha en stor vikt av sina aktier investerade i kinesiska bolag. Jag tror att västvärlden kommer att stå sig stark i framtiden också och att företagen här kommer att klara sig bra på den globala marknaden. Ett demokratiskt samhälle med förhållandevis låg korruption tror jag är bra för företagandet vilket sen i sin tur gynnar avkastningen på aktiemarknaden.

Slutord

Jag tror att enkelhet är nyckeln vid valet av allokering. Att hitta en mix som man är bekväm med och sen hålla fast vid den. Och jag menar verkligen hålla fast. Inte lockas av marknader/länder som presterat bra den senaste tiden, eftersom långsiktiga avkastningen i regel oscillerar runt ett medelvärde så brukar en bra avkastning följas av en mindre bra avkastning. Samtidigt är det svårt att tajma dessa svängningar så det är bäst att låta bli och helt enkelt surra sig vid masten när det gäller allokeringen.
Självklart kommer man troligen att ändra i portföljen över tid, till exempel om man behöver en del under pensionen och därför minskar aktieexponeringen, men detta bör nog ske väldigt sällan.

Teknikskiften och att investera för framtiden

Jag lyssnade på Börspoddens senaste avsnitt där Ola Rollén intervjuades. De diskuterade hur man borde investera i framtiden för att nå framgång. Ola Rollén menade att man måste vara aktiv för att avkasta bra och hitta nischer som växer snabbt, eftersom den globala tillväxten troligtvis blir låg framöver. De menade att köpa några "bra" bolag och lägga dem i byrålådan är förlegat, och att indexfonder är ett bättre alternativ, men om man vill nå en hög avkastning måste man vara väldigt aktiv och engagerad. Jag håller med till viss del om detta, fast med högt engagemang tror jag att det också finns en betydande risk att man presterar dåligt, om det nu skulle visa sig att man är en dålig investerare.
Det här med att försöka pricka olika trender och investerar utifrån dessa, till exempel i nya tekniker, tror jag är vanskligt. Är det rimligt att man måste kunna identifiera långa nya trender och investera i rätt bolag inom denna trend? Min utgångspunkt är att marknaden är ganska effektiv. Man kan möjligen se detta på värderingen på många bolag som agerar inom branscher som förväntas öka framöver, till exempel Internet of Things, e-handel, mfl.

En global indexfond har idag dessa innehav som de tio största:  

Apple
Microsoft
Johnson & Johnson
Amazon
Alphabet
Exxon
JPMorgan
Facebook
Wells Fargo
General Electric

Följdaktligen så har jag alla dessa bolag i min portfölj. Man kan se att det finns en hel del stora teknikbolag med på listan som inte fanns eller var mycket små för 20 år sedan.
Indexfonder är egentligen ett instrument som är ganska bra att plocka upp nya trender och företag. De balanserar ju om med jämna mellanrum så när det kommer nya bolag som blir stora och framgångsrika så kommer de till slut att leta sig in i din indexfond. Visserligen oftast när de blivit rejält stora, men det är ju helt okej tycker jag, jag äger hellre en korg av stora teknikbolag än att jag försöker plocka ut mindre sådana. Och månadssparar man så köper man ett tvärsnitt av marknaden varje månad, och sprider riskerna ytterligare.

Fondbolagens förening fallerar

Fenomenet att man ofta överskattar aktiefonders historiska avkastning, som grupp, är välkänt (survivorship bias). Detta beror på att man missar att ta med fonder som lagts ned eller slagits ihop med en annan. Dessa fonder har i allmänhet inte presterat så bra, det är därför som dem avslutas. Se till exempel denna studie: "Survivorship bias and mutual fund performance"
Trots att detta som sagt är väldokumenterat så stöter jag på det då och då. Nedan är ett exempel från Fondbolagens förenings rapport som heter Fondspecial, sid 14. Man jämför aktiva och passiva aktiefonder för olika tidsperioder (1-10 år).

Det som är understruket med rött i bilden ovan är "Sverigefonder med minst 5 års historik..." Man har alltså bara tagit med de fonder som funnits i fem år eller mer och använt deras avkastning, fonder med kortare historik räknas inte med. Detta gör att man speciellt överskattar de aktiva fondernas resultat, eftersom dessa läggs ned titt som tätt. De passiva fonderna, indexfonderna, är mer statiska och det är främst avgifterna som spelar roll för avkastningen, men visst kan det ha varit någon variant som lagts ned och t.ex. varit lite dyrare än snittet och därför dragit ned detta.

Survivorship bias kan man även se på en hemsida som Fondkollen, Det finns 72 Sverigefonder fonder med som har funnits 10 år, medan 123 som har en historik på minst 1 månad. Noterbart är att indexfonder rankas ganska lågt när det gäller tio år, något som alltså sannolikt beror på survivorship bias.

Jag avslutar med ett citat från Fondbolagens rapport (Fondspecial). Notera användandet av orden risk och chans.

"En fördel med att välja aktivt förvaltade fonder är alltså att spararen har chansen att välja en av de bästa fonderna medan fördelen med indexfonder är att spararen inte riskerar att välja någon av de sämsta fonderna."

En indexinvesterares frestelser

Min övergång till en mer renodlad indexinvesterare tycker jag har gått bra och jag har till exempel  inte loggat in på min depå på mer än en månad. Jag skrev lite om risker tidigare för strukturera upp och försöka kontrollera hur jag hanterar dessa. Men ytterligare en risk för en indexinvesterare är att man börjar glida över och kanske fundera på att investera i enskilda aktier. Ibland så märker jag att det finns små små impulser att kanske läsa på om olika bolag. Det har inte varit någon risk att jag hittat på något dumt, men det är nog klokt att försöka mota Olle i grind. Framförallt gäller detta när jag läser finanstwitter och finansbloggar. Jag läser färre bloggar efter att jag börjat blogga själv, men följer ändå ett antal fortfarande. Kanske är det mest rationellt att dra med ännu mer? Men ger ju samtidigt en viss förkovring och underhållning, och i vissa fall material för blogginlägg.

De senaste veckorna har jag fått några infall och tittade på lite bolagsrapporter. Jag läste Fenix Outdoors och Bahnhofs kvartalsrapporter eftersom jag var lite nyfiken på hur det går för dem. Det behöver förstås inte direkt vara något dåligt, jag äger ju fortfarande aktier i dessa bolag i min "sovande" aktieportfölj. Men borde man läsa kvartalsrapporter som i indexinvesterare? Nej, egentligen inte tror jag. Fast det är nog ingen fara så länge det inte leder till planer och tankar att börja investera aktivt igen. Det behövs kanske några kontrollfrågor för att undvika att man faller in gamla vanor?

Kontrollfrågor för en indexinvesterare som får en impuls att köpa enskilda aktier:

• Bedömer du att sannolikheten är >75 % för att den aktie du vill köpa kommer att slå index långsiktigt?
• Har du den tid som krävs för att följa företaget och branschen den verkar i?
• Vet du något som investerarkollektivet inte vet om aktien som gör att du är säker på att prissättningen är attraktiv?
• Kommer investeringsidéen från något annat än Twitter eller valfritt Buffettcitat?

Om du har svarat ja på alla frågorna, vänta en vecka och svara igen. Om svaren fortfarande är unisont positiva: be din bank att plombera din depå i tio år, så att inga inloggningar är möjliga under denna tid.

Detta kanske är något drastiskt, till och med John Bogle föreslår att man kan tillåta sig att investera en mindre del av portföljen i enskilda aktier (5 %), som Sensim Steps skriver på sin blogg. Jag vet inte om det skulle fungera för mig, jag tror att det kan vara svårt att hålla det på en så låg del av portföljen när man väl håller på.

Baseboll, Buffett och den effektiva marknaden

När jag var yngre spelade jag baseboll under en period. Jag tyckte att det var roligt, och då särskilt kampen mellan kastaren och slagmannen. Där gällde det att vara med både mentalt och fysiskt för att ha en chans att träffa bollen. Kastaren försöker enkelt uttryckt att kasta bollen förbi slagmannen, som har som uppgift att slå iväg bollen, helst långt. Detta är ett nyckelmoment inom baseboll som till stor del bestämmer utgången av en match. Om ett lag har en kastare som har en riktigt bra dag så har de en mycket stor chans att vinna. 

Warren Buffett har ett antal citat där han liknar investeringar med baseboll, här är ett utav dem:

“The stock market is a no-called-strike game. You don’t have to swing at everything – you can wait for your pitch"

En called strike är när kastaren får bollen i zonen mellan en platta på marken och slagmannens knän och axlar, utan att slagmannen ens försöker svinga på bollen med sitt slagträ. Efter tre strikes så är slagmannen bränd. Det Buffett menar med no-called-strike game är alltså att man inom investeringar  inte riskerar att förlora om man väntar och låter några bollar passera som man inte tycker är värda att svinga på. Utan man kan vänta på det rätta läget i lugn och ro och sen slå till. Fast när bollen kommer med hård skruv i 150-160 kilometer per timme, hur vet man då när det är ens pitch? Det finns en stor risk att man missar bollen och helt enkelt svingar i luften. Jag har definitivt gjort detta många gånger, både inom baseboll och investeringar. Enligt min åsikt är aktiemarknaden effektiv i den mening att det inte finns några bollar som är lätta att träffa.
Babe Ruth, den kanske bäste och definitivt mest mytologiserade basebollspelaren genom tiderna, lyckades gör en home run knappt 7 % av tillfällena som han var uppe för att möta kastaren.

Det finns en hel del kritik mot den effektiva marknadshypotesen, till exempel det faktum att det har funnits en rad gånger då marknaden gått in i faser som, speciellt i efterhand, har kunnat identifieras som helt irrationella. Det finns också olika definitioner på aktiemarknaden effektivitet, såhär skriver till exempel Investopedia:

"According to the EMH[Efficient Market Hypothesis], stocks always trade at their fair value on stock exchanges, making it impossible for investors to either purchase undervalued stocks or sell stocks for inflated prices."

Denna definition håller jag inte med om. Det är snarare så att aktiernas pris alltid är precis fel, men att de i de allra flesta fall är ungefär rätt. Aktierna kan inte alltid handlas vid fair value eftersom framtiden alltid är osäker till varierande grad.  

Burton Malkiel ger följande defnintion:

"At the outset, it is important to make clear what I mean by the term “efficiency.” I will use as a denition of effcient financial markets that such markets do not allow investors to earn above-average returns without accepting above-average risks"

Detta håller jag i stort sätt med om. Visst finns det svagheter hos marknaden som leder till att vissa investerare kan överpresterna över lång tid, även riskjusterat. Men de med ett dokumenterat track record att göra detta är mycket få, och det är därför de har fått en sådan ikonstatus, se till exempel namn som Schloss, Livermore, Buffett, Watsa, och Lynch.

Moneyball är en bok av Michael Lewis, som även filmatiserats. Den handlar om basebollaget Oakland Athletics som i början av 00-talet utvecklade mer grundlig statistik modell för att förutsäga om en basebollspelare skulle bli framgångsrik eller inte. Denna analys undvek allmänna "sanningar" inom basebollen som ofta ledde till felaktiga rekryteringar. Detta gav Oakland, trots en väldigt liten budget, stora framgångar under några år. Men sen började de andra lagen att använda samma analys och Oaklands fördel försvann. Liksom på aktiemarknaden så finns det strategier som fungerar ett tag, men snart så blir fler och fler medvetna om strategin. Ett säkert tecken kan nog vara när det skrivs en bok som detaljerat redogör för denna strategi och gör den lätt att replikera. Kanske Dogs of the Dow eller Magic formula kan vara exempel här när det gäller investeringar. 

Kvalitet på ekonomibloggar

Bloggaren Onkel Toms stuga uppmanade andra ekonomibloggare att skriva ned sina tankar om vad de tycker är kvalitet när det gäller blogginlägg. Detta efter att det har yttrats en del kritik mot en viss typ av inlägg (se t.ex. Egon Investors inlägg om detta). Därför tänkte jag komma med mina betraktelser om detta i det här inlägget. 

Varför skriver man en blogg? Nu har jag bloggat en extremt kort tid (drygt en månad), och när jag började tänkte jag att jag skriver bara för mig själv för att utveckla mig och få en bättre struktur på mina investeringar. Men när jag (smått chockad) insåg att jag faktiskt har några läsare, så tror jag att det påverkar mig. Det är lite som i den grundläggande fysiken: man kan inte göra en observation utan att påverka systemet som man observerar. Bloggläsaren påverkar bloggaren genom kommentarer eller genom att bara besöka bloggen eftersom det syns i statistiken. Men detta är lite av poängen har jag insett; glada tillrop, kritik eller annan feedback är mycket värdefull. Så jag tror att det faktum att man har läsare är väldigt positivt i grunden. Men det finns självklart en risk att man i sin iver efter sidvisningar och reklamintäkter går lite fel.

Själv störs jag inte av bloggar som jag tycker är ointressanta, irrelevanta, eller kör för mycket reklam. Jag röstar helt enkelt med med fötterna och fokuserar på de bloggar som ger mig något. Min högst personliga reflektion när jag kollar på olika bloggar är att jag tycker att det finns en liten negativ korrelation mellan mängden reklam och kvalitet på bloggen (det finns förstås en del undantag). 

Jag har ingen plan för mitt bloggande, men jag har hittills tenderat att skriva inlägg som är av det lite längre slaget, relativt sett. Dels för att indexinvesteringar inte kräver några snabba kommentarer såsom inlägg om nyheter för bolag i portföljen eller om nya aktieinköp. Men också för att det passar min personlighet och kynne. Jag har t.ex. svårt att få fram något vettigt på 140 tecken. Detta speglar också vad jag personligen tycker är kvalitet på ett blogginlägg. Det kanske låter lite högtravande, men jag gillar inlägg som har ett, relativt sett, bestående värde. Ett bestående värde kanske låter lite paradoxalt, det ligger ju egentligen i bloggens natur att vara snabbfotad. Men jag dras mer och mer till inlägg som är ganska allmängiltiga och det finns klokheter som man kan ta med sig i inom ekonomi, investeringar, eller livet i allmänt.  

Några aspekter av kvalitet: 

• Stilistisk och språklig kvalitet. Även om ämnet och analysen i blogginlägget är genomtänkt och intressant, så faller intrycket om texten är dåligt skriven med t.ex. ett dåligt flyt eller många språkliga fel..
• Nya insikter/infallsvinklar. Det kan t.ex vara något som utmanar min nuvarande ståndpunkt på något sätt.
• Underhållande. Gärna aningen provocerande och skrivet med glimten i ögat. 

Här är tre blogginlägg från den senaste tiden som jag tycker uppfyller ett eller flera av kriterierna ovan:

Riskminimeraren: Om frihet, sparande, livet och arbete 

Investerarfyskerna: De flesta bör inte vara aktiva investerare

Lundaluppen: Jul i Lund

Finns det en risk att indexfonder blir för populära?

Jag har några gånger sett att folk oroat sig för, eller kritiserar, indexfonder för att de kan bli för populära. För om i princip all handel sker genom indexfonderna så sker all handel bara mekaniskt efter börsvärde, och detta skulle skapa väldigt konstiga svängningar på aktiemarknaden. Jag håller med om detta, men frågan är om vi är nära en sådan situation idag? Och riskerar den att uppkomma i framtiden?

Så ser det ut idag

Indexfonder utgör ca 15 % av svenskarnas aktiefonder, vilket motsvarar ca 86 miljarder kronor (källa: Fondbolagens förening). Till detta tillkommer ETF:er som följer index, så vi säger 100 miljarder totalt. Det utländska ägande på börsen är ca. 40% (källa: SCBs aktieägarstatistik). Totala börsvärdet på Nasdaq OMX är ca. 6220 miljarder, så det utländska ägandet är således värt 2492 miljarder. Om vi antar att detta också är indexerat till 15 % så hamnar vi på att totalt 474 miljarder i indexfonder eller index ETF:er. Detta motsvara ca. 8 % av värdet på Nasdaq OMX. 

Omsättningshastigheten för en indexfond är ca. 5-10 %. Detta resulterar i att omsättningen för indexfonder, om man räknar med 10% omsättningshastighet, på 47,4 miljarder per år. Om man jämför detta med omsättningen totalt på Nasdaq OMX (ca. 4000 miljarder per år), så resulterar det i att indexfonderna står för ca. 1 % av omsättningen på börsen. 

Framtiden?

Indexfondernas andel av fondsparandet har ökar för varje år med ca. 1.5 procentenheter sedan 2010 (Fondbolagens förening). Om man extrapolerar detta 10 år framåt så utgör alltså indexfonderna för 30 % av den totala fondförmögenheten, och då omkring 2 % av omsättningen på börsen (allt annat lika som i beräkningarna ovan).  

Mina tankar och slutsatser

Mina uppskattningar ovan för indexfondernas del av totalt börsvärde och omsättning visar att de utgör en ganska liten del av marknaden, speciellt om man ser på omsättning. Givetvis så kan indexfonder och index-ETF:er ge upphov till märkliga rörelser på aktiemarknaden ibland. Till exempel om en jättelik ETF ska gå ur en position som är väldigt liten/illikvid aktie så gissar jag att man kan handla ned aktien rejält. Och vid en panikutförsäljning så kan fallet eventuellt förstärkas av att investerare säljer "hela" marknaden på en gång. Så indexfonder kan bidra till att göra marknaden lite mindre effektiv, vilket även verkar ha delvis hänt i USA. Men om den verkligen var ineffektiv, så borde aktiva investerare och fondförvaltare kunna kapitalisera på detta i en mer och mer omfattande utsträckning. Det finns dock inga tecken på detta som jag har sett, se till exempel mitt senaste inlägg om Avanzakunders avkastning. 

Burton Malkiel nämner att han inte kommer börjar oroa sig förrän 95 % av marknaden består av indexfonder (nu ca. 30 % i USA). Lyssna här från ca 63.30. Han menar att det är självreglerande, att investerare snabbt kommer att kapitalisera och på ett effektivt sätt utnyttja eventuella effekter för stora indexfonder. Om indexfonder gör marknaden ineffektiv, så kommer alltså folk att komma in på marknaden och göra den mer effektiv igen. Dock måste man påpeka att Malkel har ett finger i indexfondsyltburken. Han är knuten till Wealthfront, en robot-indexinvesteringstjänst. Och han har ett förflutet på Vanguard, 

En annan kritik som jag hört är att indexfonder inte investerar i IPO:er, och därför skulle tillförandet av nytt riskkapital få problem om indexfonderna dominerar totalt. Givetvis skulle det vara problematiskt om ingen skulle vilja investera i IPO:er, men jag tror att vi är mycket långt ifrån en sån situation, speciellt om man tittar på intresset för IPO:er idag på Stockholmsbörsen. 

Ytterligare en kritik mot indexfonder är att de snyltar på den aktiva förvaltningen. Indexfonderna fungerar för att det finns andra som spenderar hela dagarna med att analyser aktier och försöker hitta ett korrekt pris på dessa, och reagerar på nyheter och justerar aktiepriser utifrån dessa. Visst stämmer detta, och jag tycker att man kan se på det faktum att indexfonder fungerar som en manifestation på att marknaden är ganska effektiv. Men jag har svårt att förstå kritiken; alla har ett fritt val för hur de väljer att investera och tycker man att indexfonder snyltar för mycket så kan man helt enkelt också investera i indexfonder.

För att summera så är jag inte orolig för att indexfonder är för populära idag, eller att de skulle bli detta i framtiden.