söndag 4 juni 2017

Kan indexfonder påverka ägarstyrning av bolag negativt?

Jag läser ofta att en kompetent och ärlig ägare i kött och blod är en viktig faktor när man ska välja ut bolag att investera i. Finns det en risk att indexfonder, som inte engagerar sig aktivt i styrning av bolagen som man investerar i, bidrar till t.ex. mer tjänstemannastyre och allmän vanvård av börsbolag eftersom man antar en passiv hållning?

Indexfonder kommer på inget sätt skuffa ut grundare, entreprenörer,  och arvtagare ur ledning och styrning. Men när mer kapital flödar till indexfonder så kommer följdaktligen de aktiva fondernas andel av denna ägarstyrning troligtvis att minska. Aktivt förvaltade fonder, om de har ett stort kapital, engagerar sig allt som oftast i t.ex. valberedning hos sina portföljbolag. Detta är en baksida med indexfonder. Frågan är i vilken omfattning detta kommer att ske och om det kommer att leda signifikant sämre bolagsstyrning?

Vanguard och Blackrock är de två globala jättarna inom indexförvaltning (de har även en del aktiv förvaltning). Dessa två förvaltar sådana summor att de kan hamna rätt så högt upp i ägarlistorna. Det verkar som om de till viss del inser att de har ett visst ansvar över bolagen, i och med att de har skickat ut brev till ledningen för sina portföljbolag (Vanguard och Blackrock). Sen kan man tycka att ett brev kanske inte är så mycket att komma med, frågan är hur man följer upp sina råd och riktlinjer. Själva tanken med att hålla nere kostnader står ju i kontrast till ett aktivt engagemang. Det verkar som om de inte är särskilt aktiva i ägarfrågor, se till exempel den här artikeln.

För svenska bolag på large cap så kommer indexfondernas ägarandel att öka, och det finns några bolag där (index)fonder finns högt på ägarlistan. Ett exempel är Castellum där BlackRock är största ägare med 5% av kapitalet. Det kan hända att det finns en viss risk att bolagets tjänstemän inte sköter om bolaget på ett bra sätt när det inte finns en tydlig huvudägare och berikar sig själva istället. Men vem kan klaga på Castellum av idag? När jag sneglar så verkar dem göra det mesta rätt. 

Jag tror att de riktigt stora riskerna för  negativa effekter på bolagsstyrning kan var när indexfonder äger en stor del i mindre (illikvida) bolag. Till exempel så fick det stora inflödet i ETFer som investerar i guldgruvor effekten att ETFen ägde nästan 20% i en rad bolag och alltså närmade sig budpliktsnivåer. Detta gjorde att man var tvungen att styra om sina investeringar till andra bolag.

Det är möjligt att de svenska indexfonderna någon gång ganska långt in framtiden kommer att svälla så att de når en punkt där de måste adressera ägarstyrning på något sätt, likt Vanguard och Blackrock. Det blir intressant att följa. Jag gissar att de svenska indexfonderna inte har några planer för ett sådant scenario. Detta med ägarstyrning kan helt klart bli en av indexfondernas nackdel.


torsdag 18 maj 2017

Pengarna eller livet?

Jag följer de mer sparinriktade bloggarna lite från sidan, men tycker att det är ett intressant fenomen. Ett exempel på en svensk bloggare är Miljonär innan 30, sen finns det amerikanska bloggare som Mr Money Mustache och Early Retirement Extreme. De sistnämnda brukade jag läsa förut, och tyckte att dem var läsvärda och tänkvärda. Själva grundfilosofin med ett relativt enkelt liv kan jag tycka är sund. Men nu har jag glidit ifrån dem och läser bara väldigt sporadiskt.
Själv är jag hyfsat sparsam, men inte på nivå som t.ex bloggarna som jag nämner tidigare. Jag sparar ca. 20-25% av nettolönen för en trygghet för pension, eventuell sjukdom, arbetslöshet. Jag har inget egentligt konsumtionsmål. Prylar och dyra kapitalvaror lockar inte, men om det är något som jag är beredd att betala för är det någon form av upplevelser (t.ex. resor, konserter, god mat). Ibland kommer jag till och med på mig att vara lite dumsnål när det gäller inköp till mig själv, jag tror att det är lite att universitetstiden som fortfarande ligger kvar. Faktum är att jag aldrig nånsin i mitt liv varit pank, eller ens i närheten. Som student klarade jag mig okej genom att jobba extra och att leva hyfsat billigt i övrigt. Jag är idag lyckligt lottad som har ett jobb (forskning) som jag trivs bra med och där jag kan bli stimulerad och utvecklas. Därför har jag har inga planer alls på att sluta jobba, även om jag hade råd med det.

Det verkar som om människor har väldigt olika inställning till att skjuta upp belöningar. Det är ju detta som är kärnan i att spara; man skjuter upp att använda pengarna vilket medför att man (oftast) har mer av dessa i framtiden.
Warren Buffett nämner i HBO-dokumentären om honom själv att han insåg att om han skulle bli rik så gällde det att låta tiden ha sin gång och vänta med att spendera pengarna. Hans fru däremot höll inte med och menade att de borde ha använt pengarna tidigare, till välgörenhet. Men Buffett ville vänta längre för att på så sätt få mer pengar i slutändan. Detta resulterade i att han sen kunde göra den största privata donationen till välgörenhet någonsin.

Frågan är dock hur länge bör man skjuta upp saker och ting för att kunna använda pengarna till något, till exempel någon form av upplevelse (resa) eller förändring i sitt liv (sluta jobba, jobba mindre)? Man kan kanske likna det vid ett diskonterat kassaflöde? Alltså att planerade upplevelser långt fram i tiden blir lite mindre värda jämfört med om de sker nu, eftersom det finns en viss osäkerhet att man faktiskt kommer att kunna göra det man planerar att göra i en avlägsen framtid. Saker och ting kan sätta käppar i hjulet för planer som ligger långt fram i tiden (t.ex. sjukdom). Dessutom kan en upplevelse idag göra att du utvecklas och du får något att bära med dig i livet framöver. Men samtidigt så kan man få mer pengar om man väntar, som kanske leder till ett mer givande/tryggt/upplevelserikt liv? Jag antar att man själv, utifrån sin egen inställning till sparande, får hitta sin balans i det här sammanhanget.

Jag kan inte komma på något bättre ord än att jag försöker spara "lagom". Jag lägger pengar på det som jag tycker är meningsfullt här och nu, men ser samtidigt till att spara en del inför framtiden. Sparandet är en sorts optimism; jag antar och hoppas att jag kommer leva ett långt liv och därför behöver jag en del pengar längre fram i tiden också.                            

lördag 6 maj 2017

Alternativkostnad i tid för aktiesparande

I ett tidigare inlägg jämförde jag några indexfonder med Avanzaspararnas avkastning och kom då in på alternativkostnaden för investeringar; om man underpresterar indexfonder så blir det följdaktligen en alternativkostnad för sina investeringar. Samma sak gäller egentligen också den tid som man lägger ned på investeringarna. Om man underpresterar index, så kostar det både tid och pengar i form om respektive alternativkostnad. Självklart så kan man inte på ett precist sätt säga vad alternativkostnaden är för en aktivitet, speciellt när det gäller tid. Och det blir ju en smula tråkigt om allt ska vara rationellt och kvantifierbart. Men jag ser ett värde i att ha det i bakhuvudet när man försöker prioritera och utvärdera sig själv.

Givetvis så lär man sig nya saker när man investerar i aktier, men det primära målet är väl att tjäna pengar? För mig personligen så har jag rätt begränsad nytta i min yrkesroll av det som jag lärt mig om eknomi, investeringar och företagande efter att jag börjat intresserar mig för aktier. Men visst har det varit kul och givande att lära sig nya saker. Men om man lägger ned t.ex. 20-30 timmar i månaden på investeringar (läsa rapporter, följa finansmedia, göra bolagsanalyser, etc.), och man samtidigt prestera som index eller sämre, är det då värt det? Kunde man gjort något mer produktivt eller givande istället? Lärt sig nya saker som kan hjälpa i karriären, jobbat mer, varit med familj och vänner mer, eller samlat tomburkar?

Jag tror att det finns en poäng att hålla sig lite uppdaterad om vad som sker inom aktievärlden och då och då även lära sig lite nya saker, få nya infallsvinklar och bli utmanad när det gäller sina åsikter. Men för min del gäller det att väga det mot andra saker i livet. Speciellt efter att jag blev förälder så har jag konfronterats med faktumet att tiden man har är begränsad och man behöver sålla och prioritera. Det är ett skälen till att jag håller mig till indexfonder, tillsammans med det faktum att jag inte tror att jag kommer att överavkasta mot index på lång sikt. 

torsdag 27 april 2017

Digitala rådgivningsverktyg och tjänster för investeringar

Jag snubblar över fler och fler digitala verktyg för rådgivning och placeringar i aktier. Kanske kan detta vara ett enkelt sätt om man vill investera i t.ex. indexfonder och vill ha hjälp med t.ex. allokering och val av fonder? I USA finns sedan flera år företag som för en billig avgift (ca. 0.25%) bygger en portfölj med ETFer med indexfonder och ser om allokeringen vid regelbundna intervall. Exempel på dessa tjänster är Betterment och Wealthfront.
Det finns både rena placeringstjänsten som tar hand om dina pengar och investerar dessa, sen finns det också en typ av rådgivningstjänster som ger förslag på olika placeringsalternativ, men det är upp till dig att agera och investera. Jag tänkte skriva ned lite tankar om olika alternativ i det här inlägget. Jag har inte fått någon sponsring av de tjänster som jag nämner, men personerna bakom Lysa kontaktade mig för ett tag sen och undrade vad jag tyckte om deras tjänst. Detta är dock ingen jämförelse mellan de olika tjänsterna, eftersom dessa har olika mål och inriktning, utan mer allmänna betraktelser ur en indexinvesterares perspektiv.

Lysa 
Lysa är en tjänst som liknar de amerikanska alternativen som jag nämner i början. Lysa ger möjlighet att bygga upp en portfölj som består av indexfonder av räntefonder.
Först får man svara på diverse frågor om sin ekonomi, risktålighet, och sparhorisont. Sen får man utifrån detta ett förslag på en portfölj med allokering mellan räntor och aktier. Fonderna som man kan investera i är två till antalet, en för aktier och en för räntor. Dessa är fond-i-fonder som investerar i olika index-ETFer mestadels. Man får en väldigt bred exponering mot Sverige och resten världen (inkl. tillväxtmarknader, och småbolag). Just småbolagen och tillväxtmarknaderna gör att fonden sticker ut lite tycker jag eftersom dessa kan vara krångligare och dyrare att exponera sig mot. Jag tycker att Lysas upplägg är rätt bra och avgiften är ganska rimlig: 0.29-0.38% + transaktionsavgifter (som troligen blir rätt låga).
Om man har lite lätt hybris sådär (som jag kanske har?) så kan man plocka ihop motsvarande fonder/ETFer och komma ned till ca. 0.2 % i avgift, alltså lägre än Lysa. Inte helt oviktigt på lång sikt. Men det finns helt klart en poäng att låta någon sköta allokering och ombalansering av portföljen automatiskt, och i det avseende så är avgiften helt okej tycker jag. 

"Gör-det-själv förvaltning. Undvik avgifter genom att spara i aktier utan mellanhänder. Skillnaden blir enorm för dig. Inga förkunskaper krävs".
Sigma Stocks är en tjänst som rekommenderar aktier som du sen kan placera själv i via t.ex. din nätbank. Man prenumererar på tjänsten och den kostar upp till 49 kr/månad. Sigma Stocks utför någon form av analys och screening för en viss marknad som kunden anger och kommer därefter med förslag på en portfölj av aktier. Det finns också ett indexalternativ som är gratis.
"alla bolag som tas fram är stabila och bra prissatta"
Den här typen är citat tycker jag är lite farliga, för hur ska man tolka detta? Speciellt om man inte har några förkunskaper, vilket Sigma Stocks inte tycker att man behöver, så kan man förledas att tro att ens aktier garanterat kommer att prestera bra.
För en indexinvesterare så finns det inte så mycket att hämta här tycker jag. Det är mer för den som tror på aktiv förvaltning och att Sigma Stocks modeller kan leverera. I alla fall så är avgiften inte särskilt hög om man investerar minst 100000 kr (courtage tillkommer givetvis). Men frågan är hur deras modeller avkastar i framtiden?

Småspararguiden
Detta är en form av rådgivningssajt där man t.ex. kan få förslag på bra fonder från olika bankers utbud. Småspararguiden är en hängiven förespråkare av indexfonder. Standardrådet verkar vara 100% global indexfond. Jag gillar också deras ton och formuleringar ("din personliga bankman är en säljare", "spel på aktier är en hobby som kostar pengar"). Det finns dessutom en blogg med många vettiga inlägg om sparande. Här har en indexinvesterare en del att hämta tycker jag och jag brukar följa vad som skrivs. 

Avanzas portföljgenerator
Detta är ett verktyg som Avanza har som hjälpmedel för att designa fondportföljer. Man får olika förslag på allokering och fonder utifrån placeringshorisont. Det verkar som om man i utgångsläget hamnar i ett förslag med aktivt förvaltade fonder som har många stjärnor hos Morningstar. Tyvärr har det visat sig att Morningstars stjärnor inte har något värde för att förutsäga framtiden; fem stjärniga fonder har inte visat sig vara ett sätt att hitta framtida vinnarna. Det finns dock möjlighet att sortera utifrån fondavgift och även bara välja indexfonder, och då kan man få fram vettiga alternativ tycker jag. Dock så är det vid första anblicken inte helt lätt att hitta dessa alternativ. Så för en indexinvesterare så kan Portföljgeneratorn vara ett sätt att få förslag på allokering och se vilka indexfonder som finns som alternativ. 

Opti
"Hitta dina fonder, få en oberoende granskning och jämför med bättre alternativ". Detta är en sorts fondrådgivare, där man vill hjälpa folk att hitta bättre alternativ till sina fonder som man investerar i. Det är gratis om man vill flytta mellan fonder i en och samma bank, förutom när man ber Opti om hjälp att flytta mellan fonder i olika banker, då kostar det 145 kr. För en indexinvesterare så finns det kanske inte så mycket att hämta gissar jag (jag har inte testat tjänsten). Själva fondvalet är ju ganska givet för en indexinvesterare.

Slutord
Ur en indexinvesterares perspektiv så tror jag att det kan finnas en nytta med digitala placeringstjänster. Det finns helt klart en poäng att någon annan allokerar som ombalanserar portföljen, och så att säga skapar en extra barriär mellan dig själv och portföljen. Sen gäller det förstås att hålla koll på avgifterna. En sak som är värd att fundera över är kunskaperna som krävs för att kunna ta till sig och följa råden som man får i de olika tjänsterna. Att tro att man inte behöver förkunskaper kan vara aningen blåögd. Det går kanske bra i en uppgång på börsen, men hur blir det vid en rejäl baisse?

tisdag 4 april 2017

Mr. Investor

Med rubriken syftar jag inte på någon ur Wallenbergfamiljen.
Liksom Benjamin Grahams skapelse, Mr. Market, är Mr. Investor en känslig typ vars humör svänger friskt. Mr. Market är oftast Mr. Investors idol och han följer därför honom noga varje dag. Ibland blir han osams med Mr. Market och tycker att denne har fel, men ibland älskar Mr. Investor honom och allt det han gör. När Mr. Market går ner sig i en manodepressiv episod följer ofta Mr Investor med ner. Mr. Investor kan då tappa tron på Mr. Market och helt säga upp bekantskapen. Först när Mr Market repar sig och blir på bättre humör tar Mr. Investor mod till sig och knyter an kontakten igen. 

Mr. Investor samlar in en massa information hela tiden, från bloggar, tidningar, poddar, och analystjänster, samt, när Mr. Market är topphumör, även från kollegor vid fikabordet och från taxichaufförer och skoputsare. Ibland är Mr. Investor systematisk i att samla in och analysera all denna information, men inte så sällan går han på magkänsla när han tar beslut om investeringar.

Vad säger ni, känner ni igen er i Mr. Investor? Jag erkänner att jag gör det.

Detta är förstås inget nytt, så här sade Benjamin Graham: 

The investor’s chief problem and even his worst enemy is likely to be himself.

Jag leker ibland med idén att investera i småbolag, och jag har en idé att skapa en typ av bred småbolagsportfölj, lite liknande det som Solnamannen skriver om men med modifikationer. Men jag avvaktar, kanske är det bara Mr. Investor som sitter på min axel och viskar?

lördag 1 april 2017

Indexinvesteringar goes public!

Vi vill först av allt be om ursäkt, vi har nämligen inte varit helt ärliga mot Er, kära läsare. Det finns ingen fysisk person bakom bloggen Indexinvesteringar. Inläggen har genererats av an artificiellt intelligent mjukvara som är baserad på mönster bland befintliga aktiebloggar. Till exempel så har bloggarens identitet tagits fram genom olika algoritmer för att nå maximal likhet med andra bloggare, och Indexinvesteringar beskrevs följdaktligen som en akademiker i 30-års åldern som totalt nördat ned sig på investeringar. Detta för att skapa en igenkänningsfaktor och lättare att bygga förtroende för indexfonder, i ett led att i lansera nästa steg:



RandomWealth är en spinoff från det svenska startup-fintechbolaget Artificial Cognitive Economics (ACE). Mjukvaran som styr investeringarna har tagit fram i samarbete med Professor Randolph Walker, Fairfax University:

"We are excited and proud to launch what we consider to be a breakthrough and a milestone in money management: Augmented Randomness. This investment strategy will effortlessly create substantial wealth for our customers and revolutionize the way money is managed. Based on our excellent skills in Fortran programming we have developed a neural network-based software which is more random than anything created yet. Our extensive backtesting and forwardtesting has shown that Augmented Randomness will increase alpha, lower beta, and also add some gamma and theta into the mix".

RandomWealth kommer att köpa aktier slumpmässigt på slumpmässig börs i världen. Detta sker vid en slumpmässig tidpunkt och med en slumpmässig positionsstorlek. Skillnaden mot indexfonder är att Augmented Randomness eliminerar sannolikheten att andra investerare kan utnyttja fondens populäritet och förutsägbarhet. Dessutom så kommer det att vara omöjligt att spåra exakt vilka investeringar som gjorts, eftersom det sker genom ett intrikat upplägg med depåer i flera länder. Man får alltså en extremt slumpartad investeringsportfölj som är dold för andra marknadsaktörer. Tjänsten kommer att vara gratis, men med ett premiumalternativ utan reklam (99 kr/månad). 

En rad kringtjänster kommer också att lanseras:

RandomNewsletter (99 kr/månad) med slumpvis utvalda finansnyheter, allt för att undvika confirmation bias. Man kan få information om allt ifrån torrheten i Baltikum, till priset på sidfläsk i Allingsås.

RandomFund. Denna fond kommer snart att lanseras för PPM och är en fond-i-fond-i-fond: en fond som slumpvis väljer ut fond-i-fond fonder, och använder Augmented Randomness för att välja ut och managera dessa. Prof. Walker kommenterar: "I have never understood why you should settle with just a fund of funds, when you can go for a fund of funds of funds." 

Fler fonder och tjänster är planerade. Detta är bara början, låt oss göra denna resa tillsammans!

Stay tuned!

/Allram Falk, C3PO, RandomWealth



lördag 18 mars 2017

Tankar om allokering

Om man ska designa en portfölj med till exempel indexfonder så ställs man ovillkorligen inför frågan: Hur ska man allokera? Detta är såklart kopplat till sin egen situation; tidshorisont, riskvilja, och engagemang etc. Att bestämma allokering är en smula snårigt tycker jag och det finns många olika förslag och strategier för hur man kan tänka.
Man kan självklart titta bakåt i tiden och se hur olika alternativ har presterar, se till exempel Portfoliocharts för olika alternativ. Jag är dock osäker på om man ska lägga ned så mycket tid på detta titta på historien. Jag tror att det är viktigare att hitta en mix som passar en själv, allt för att rent psykologiskt klara av att investera långsiktigt och hålla fast vid sin portfölj.

Så gör jag
Själv spara jag på lång sikt (minst 15 år) och väljer därför en portfölj med 100  % aktier (15 % Avanza Zero och 85 % Länsförsäkringar Global) . Mina resonemang till att välja denna går ut på att ha en stor del internationellt och sen en bit Sverige så att de största innehaven för de svenska aktierna ligger i paritet med de internationella. Detta är lite taget ur luften, men tanken är att detta är en allokering som jag kan hålla fast vid under en väldigt lång tid.

Några andra alternativ
Den så kallade soffpotatisportföljen, är till exempel en klassiker. Den har 60% aktier och 40% räntor. Man kan alltså konstruera denna med bara två fonder om man vill.
Burton Malkiel, förordar i den i min upplaga av A Random walk down Wall Street från 2012 följande portfölj för någon som är i 20-års åldern: 70 % Aktier, 15 % obligationer, 10 % fastigheter, 5 % kontanter. Värt att nämna att Malkiel har ändrat en del under åren i allokeringen som han föreslår. Detta är kanske ganska väntat, till exempel räntan har ju varierat stark under perioden 1990-idag.
Avanzas portföljgenerator spottar ur sig följande allokering för den mest långsiktiga portföljen: 30 % Global, 25 % Tillväxt, 10 % Europa, 25 % Sverige, 10 % Långa räntor. Oklart dock hur man kommit fram till dessa siffror.

Tillväxtmarknader? 
Tillväxtmarknader är ibland på tapeten, till exempel när jag började investera (2010) var de rätt så heta. Sedan några år senare så var dem iskalla. Jag tror att man ibland missleds av namnet, "tillväxtmarknader". Det låter ju så bra, det växer ju! Det borde bli en bra investering? Till exempel Malkiel propagerar för en ganska betydande vikt i Kina. Även Avanzas portföljgenerator alternativ har en betydande del i tillväxtmarknader (25 %). Men jag håller mig i från tillväxtmarknader, förutom de fåtal procent som ingår i Länsförsäkringars globalfond.
Ett argument för detta är att det inte finns någon korrelation mellan tillväxt i ett lands BNP och överavkastning för dess börs, se till exempel här.
Ett annat argument emot är att det helt enkelt är lite dyrare att investera i tillväxtmarknader än globala och svenska indexfonder, när man tittar på fondavgifter för indexfonder.
Vidare så är lite färgad av mina egna personliga erfarenheter från möten med personer från olika tillväxtländer. Jag tror att om man växt upp under ett totalitärt statsskick som undertrycker befolkningen så hämmar det kreativitet och ifrågasättande, vilket i sin tur hämmar förmågan att analysera och utveckla i näringslivet. Kort sagt så tror inte att Kina kommer att totalt ta över världen och att det inte är nödvändigt att ha en stor vikt av sina aktier investerade i kinesiska bolag. Jag tror att västvärlden kommer att stå sig stark i framtiden också och att företagen här kommer att klara sig bra på den globala marknaden. Ett demokratiskt samhälle med förhållandevis låg korruption tror jag är bra för företagandet vilket sen i sin tur gynnar avkastningen på aktiemarknaden.

Slutord
Jag tror att enkelhet är nyckeln vid valet av allokering. Att hitta en mix som man är bekväm med och sen hålla fast vid den. Och jag menar verkligen hålla fast. Inte lockas av marknader/länder som presterat bra den senaste tiden, eftersom långsiktiga avkastningen i regel oscillerar runt ett medelvärde så brukar en bra avkastning följas av en mindre bra avkastning. Samtidigt är det svårt att tajma dessa svängningar så det är bäst att låta bli och helt enkelt surra sig vid masten när det gäller allokeringen.
Självklart kommer man troligen att ändra i portföljen över tid, till exempel om man behöver en del under pensionen och därför minskar aktieexponeringen, men detta bör nog ske väldigt sällan.